Psalms 38
1 A Psalm of David, 'To cause to remember.' Jehovah, in Thy wrath reprove me not, Nor in Thy fury chastise me.
En psalm av David; till åminnelse.
2 For Thine arrows have come down on me, And Thou lettest down upon me Thy hand.
HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
3 Soundness is not in my flesh, Because of Thine indignation, Peace is not in my bones because of my sin.
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
4 For mine iniquities have passed over my head, As a heavy burden — too heavy for me.
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
5 Stunk — become corrupt have my wounds, Because of my folly.
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
6 I have been bent down, I have been bowed down — unto excess, All the day I have gone mourning.
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
7 For my flanks have been full of drought, And soundness is not in my flesh.
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
8 I have been feeble and smitten — unto excess, I have roared from disquietude of heart.
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
9 Lord, before Thee [is] all my desire, And my sighing from Thee hath not been hid.
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
10 My heart [is] panting, my power hath forsaken me, And the light of mine eyes, Even they are not with me.
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
11 My lovers and my friends over-against my plague stand. And my neighbours afar off have stood.
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
12 And those seeking my soul lay a snare, And those seeking my evil Have spoken mischievous things, And they do deceits meditate all the day.
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
13 And I, as deaf, hear not. And as a dumb one who openeth not his mouth.
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
14 Yea, I am as a man who heareth not, And in his mouth are no reproofs.
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
15 Because for Thee, O Jehovah, I have waited, Thou dost answer, O Lord my God.
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
16 When I said, 'Lest they rejoice over me, In the slipping of my foot against me they magnified themselves.
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
17 For I am ready to halt, And my pain [is] before me continually.
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
18 For mine iniquity I declare, I am sorry for my sin.
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
19 And mine enemies [are] lively, They have been strong, and those hating me without cause, Have been multiplied.
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
20 And those paying evil for good accuse me, Because of my pursuing good.
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
21 Do not forsake me, O Jehovah, My God, be not far from me,
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
22 Haste to help me, O Lord, my salvation!
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
