Psalms 31
1 To the Overseer. — A Psalm of David. In Thee, O Jehovah, I have trusted, Let me not be ashamed to the age, In Thy righteousness deliver me.
En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, uppå dig förtröstar jag, låt mig aldrig på skam komma; fräls mig genom dina rättfärdighet.
2 Incline unto me Thine ear hastily, deliver me, Be to me for a strong rock, For a house of bulwarks to save me.
Böj din öron till mig, hasteliga hjelp mig; var mig en stark klippa och en borg, att du hjelper mig.
3 For my rock and my bulwark [art] Thou, For Thy name's sake lead me and tend me.
Ty du äst min klippa och min borg; att du dock för ditt Namns skull mig leda och föra ville;
4 Bring me out from the net that they hid for me, For Thou [art] my strength.
Att du ville draga mig utu nätet, som de för mig ställt hafva; ty du äst min starkhet.
5 Into Thy hand I commit my spirit, Thou hast redeemed me, Jehovah God of truth.
Uti dina händer befaller jag min anda; du hafver mig förlöst, Herre, du trofaste Gud.
6 I have hated the observers of lying vanities, And I toward Jehovah have been confident.
Jag hatar dem som hålla uppå lösaktiga läro; men jag hoppas till Herran.
7 I rejoice, and am glad in Thy kindness, In that Thou hast seen mine affliction, Thou hast known in adversities my soul.
Jag fröjdar mig, och är glad öfver dina godhet; att du anser mitt elände, och känner mina själ i nödene.
8 And Thou hast not shut me up, Into the hand of an enemy, Thou hast caused my feet to stand in a broad place.
Och du öfvergifver mig icke uti fiendans händer; du sätter mina fötter uppå vidt rum.
9 Favour me, O Jehovah, for distress [is] to me, Mine eye, my soul, and my body Have become old by provocation.
Herre, var mig nådelig, ty mig är ångest; mitt ansigte är förfallet för sorgs skull, dertill min själ och min buk.
10 For my life hath been consumed in sorrow And my years in sighing. Feeble because of mine iniquity hath been my strength, And my bones have become old.
Ty mitt lefvande är förtärdt vordet af bedröfvelse, och mine år af suckande; min kraft är igenom mina missgerning förfallen, och min ben äro försmäktade.
11 Among all mine adversaries I have been a reproach, And to my neighbours exceedingly, And a fear to mine acquaintances, Those seeing me without — fled from me.
Det går mig så illa, att jag är en stor försmädelse vorden minom grannom, och en styggelse minom kändom; de som mig se på gatone, de fly för mig.
12 I have been forgotten as dead out of mind, I have been as a perishing vessel.
Jag är förgäten af hjertat, såsom en döder; jag är vorden såsom ett sönderslaget kärile.
13 For I have heard an evil account of many, Fear [is] round about. In their being united against me, To take my life they have devised,
Ty månge försmäda mig illa, så att hvar man skyr vid mig; de rådslå med hvarannan om mig, och akta taga mig lifvet bort.
14 And I on Thee — I have trusted, O Jehovah, I have said, 'Thou [art] my God.'
Men jag, Herre, hoppas uppå dig, och säger: Du äst min Gud.
15 In Thy hand [are] my times, Deliver me from the hand of my enemies, And from my pursuers.
Min tid står i dina händer; hjelp mig utu mina fiendars hand, och ifrå dem som mig förfölja.
16 Cause Thy face to shine on Thy servant, Save me in Thy kindness.
Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare; hjelp mig genom dina godhet.
17 O Jehovah, let me not be ashamed, For I have called Thee, let the wicked be ashamed, Let them become silent to Sheol. (Sheol h7585)
Herre, låt mig icke till skam varda, ty jag åkallar dig; de ogudaktige varde till skam, och tystade i helvete. (Sheol h7585)
18 Let lips of falsehood become dumb, That are speaking against the righteous, Ancient sayings, in pride and contempt.
Tystne de falske munnar, som tala emot den rättfärdiga hårdeliga, högmodiga och hånliga.
19 How abundant is Thy goodness, That Thou hast laid up for those fearing Thee,
Huru stor är din godhet, den du dem, som dig frukta, bevarat hafver; och bevisar dem, som trösta uppå dig, inför menniskors barn!
20 Thou hast wrought for those trusting in Thee, Before sons of men. Thou hidest them in the secret place of Thy presence, From artifices of man, Thou concealest them in a tabernacle, From the strife of tongues.
Du förgömmer dem hemliga när dig för hvars mans trug; du förskyler dem i hyddone för de trätosamma tungor.
21 Blessed [is] Jehovah, For He hath made marvellous His kindness To me in a city of bulwarks.
Lofvad vare Herren, att han mig en underlig godhet bevisat hafver, i enom fastom stad.
22 And I — I have said in my haste, 'I have been cut off from before Thine eyes,' But Thou hast heard the voice of my supplications, In my crying unto Thee.
Ty jag sade i mine häpenhet: Jag är bortdrifven ifrå dine ögon; likväl hörde du mine böns röst, då jag till dig ropade.
23 Love Jehovah, all ye His saints, Jehovah is keeping the faithful, And recompensing abundantly a proud doer.
Älsker Herran, alle hans helige. Herren bevarar de trogna, och vedergäller dem rikeliga, som högmod öfva.
24 Be strong, and He strengtheneth your heart, All ye who are waiting for Jehovah!
Varer tröste och oförfärade, alle I, som Herran förbiden.
