< Psalms 132 >

1 A Song of the Ascents. Remember, Jehovah, for David, all his afflictions.
En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
2 Who hath sworn to Jehovah. He hath vowed to the Mighty One of Jacob:
han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
3 'If I enter into the tent of my house, If I go up on the couch of my bed,
»Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
4 If I give sleep to mine eyes, To mine eyelids — slumber,
jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
5 Till I do find a place for Jehovah, Tabernacles for the Mighty One of Jacob.
förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
6 'Lo, we have heard it in Ephratah, We have found it in the fields of the forest.
Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
7 We come in to His tabernacles, We bow ourselves at His footstool.
Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
8 Arise, O Jehovah, to Thy rest, Thou, and the ark of Thy strength,
Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
9 Thy priests do put on righteousness, And Thy pious ones cry aloud.
Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
10 For the sake of David Thy servant, Turn not back the face of Thine anointed.
För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
11 Jehovah hath sworn truth to David, He turneth not back from it: Of the fruit of thy body, I set on the throne for thee.
HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
12 If thy sons keep My covenant, And My testimonies that I teach them, Their sons also for ever and ever, Do sit on the throne for thee.
Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
13 For Jehovah hath fixed on Zion, He hath desired [it] for a seat to Himself,
Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
14 This [is] My rest for ever and ever, Here do I sit, for I have desired it.
Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
15 Her provision I greatly bless, Her needy ones I satisfy [with] bread,
Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
16 And her priests I clothe [with] salvation, And her pious ones do sing aloud.
Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
17 There I cause to spring up a horn for David, I have arranged a lamp for Mine anointed.
Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
18 His enemies I do clothe [with] shame, And upon him doth his crown flourish!
Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.

< Psalms 132 >