Psalms 109
1 To the Overseer. — A Psalm of David. O God of my praise, be not silent,
För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
2 For the mouth of wickedness, and the mouth of deceit, Against me they have opened, They have spoken with me — A tongue of falsehood, and words of hatred!
Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
3 They have compassed me about, And they fight me without cause.
Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
4 For my love they oppose me, and I — prayer!
Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
5 And they set against me evil for good, And hatred for my love.
De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
6 Appoint Thou over him the wicked, And an adversary standeth at his right hand.
Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
7 In his being judged, he goeth forth wicked, And his prayer is for sin.
När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
8 His days are few, his oversight another taketh,
Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
9 His sons are fatherless, and his wife a widow.
Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
10 And wander continually do his sons, Yea, they have begged, And have sought out of their dry places.
Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
11 An exactor layeth a snare for all that he hath, And strangers spoil his labour.
Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
12 He hath none to extend kindness, Nor is there one showing favour to his orphans.
Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
13 His posterity is for cutting off, In another generation is their name blotted out.
Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
14 The iniquity of his fathers Is remembered unto Jehovah, And the sin of his mother is not blotted out.
Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
15 They are before Jehovah continually, And He cutteth off from earth their memorial.
Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
16 Because that he hath not remembered to do kindness, And pursueth the poor man and needy, And the smitten of heart — to slay,
Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
17 And he loveth reviling, and it meeteth him, And he hath not delighted in blessing, And it is far from him.
Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
18 And he putteth on reviling as his robe, And it cometh in as water into his midst, And as oil into his bones.
Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
19 It is to him as apparel — he covereth himself, And for a continual girdle he girdeth it on.
Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
20 This [is] the wage of mine accusers from Jehovah, And of those speaking evil against my soul.
Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
21 And Thou, O Jehovah Lord, Deal with me for Thy name's sake, Because Thy kindness [is] good, deliver me.
Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
22 For I [am] poor and needy, And my heart hath been pierced in my midst.
Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23 As a shadow when it is stretched out I have gone, I have been driven away as a locust.
Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
24 My knees have been feeble from fasting, And my flesh hath failed of fatness.
Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
25 And I — I have been a reproach to them, They see me, they shake their head.
Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
26 Help me, O Jehovah my God, Save me, according to Thy kindness.
Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
27 And they know that this [is] Thy hand, Thou, O Jehovah, Thou hast done it.
och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28 They revile, and Thou dost bless, They have risen, and are ashamed, And Thy servant doth rejoice.
Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
29 Mine accusers put on blushing, and are covered, As an upper robe [is] their shame.
Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
30 I thank Jehovah greatly with my mouth, And in the midst of many I praise Him,
Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
31 For He standeth at the right hand of the needy, To save from those judging his soul.
Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
