Psalms 107
1 'Give ye thanks to Jehovah, For good, for to the age [is] His kindness:'
Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Let the redeemed of Jehovah say, Whom He redeemed from the hand of an adversary.
Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
3 And from the lands hath gathered them, From east and from west, From north, and from the sea.
de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
4 They wandered in a wilderness, in a desert by the way, A city of habitation they have not found.
De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
5 Hungry — yea — thirsty, Their soul in them becometh feeble,
de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
6 And they cry unto Jehovah in their adversity, From their distress He delivereth them,
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
7 And causeth them to tread in a right way, To go unto a city of habitation.
Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
8 They confess to Jehovah His kindness, And His wonders to the sons of men.
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
9 For He hath satisfied a longing soul, And a hungry soul hath filled [with] goodness.
att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
10 Inhabitants of dark places and death-shade, Prisoners of affliction and of iron,
De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11 Because they changed the saying of God, And the counsel of the Most High despised.
därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
12 And He humbleth with labour their heart, They have been feeble, and there is no helper.
Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
13 And they cry unto Jehovah in their adversity, From their distresses He saveth them.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
14 He bringeth them out from the dark place, And death-shade, And their bands He draweth away.
han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
15 They confess to Jehovah His kindness, And His wonders to the sons of men.
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
16 For He hath broken doors of brass, And bars of iron He hath cut.
att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
17 Fools, by means of their transgression, And by their iniquities, afflict themselves.
De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
18 All food doth their soul abominate, And they come nigh unto the gates of death,
deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
19 And cry unto Jehovah in their adversity, From their distresses He saveth them,
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
20 He sendeth His word and healeth them, And delivereth from their destructions.
Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
21 They confess to Jehovah His kindness, And His wonders to the sons of men,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
22 And they sacrifice sacrifices of thanksgiving, And recount His works with singing.
de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
23 Those going down [to] the sea in ships, Doing business in many waters,
De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
24 They have seen the works of Jehovah, And His wonders in the deep.
där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
25 And He saith, and appointeth a tempest, And it lifteth up its billows,
Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
26 They go up [to] the heavens, they go down [to] the depths, Their soul in evil is melted.
De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
27 They reel to and fro, and move as a drunkard, And all their wisdom is swallowed up.
De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
28 And they cry to Jehovah in their adversity, And from their distresses He bringeth them out.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
29 He establisheth a whirlwind to a calm, And hushed are their billows.
Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
30 And they rejoice because they are quiet, And He leadeth them to the haven of their desire.
Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 They confess to Jehovah His kindness, And His wonders to the sons of men,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
32 And they exalt Him in the assembly of the people, And in the seat of the elders praise Him.
de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
33 He maketh rivers become a wilderness, And fountains of waters become dry land.
Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
34 A fruitful land becometh a barren place, For the wickedness of its inhabitants.
bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
35 He maketh a wilderness become a pool of water, And a dry land become fountains of waters.
Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
36 And He causeth the hungry to dwell there, And they prepare a city of habitation.
Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
37 And they sow fields, and plant vineyards, And they make fruits of increase.
De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
38 And He blesseth them, and they multiply exceedingly, And their cattle He doth not diminish.
Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
39 And they are diminished, and bow down, By restraint, evil, and sorrow.
Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
40 He is pouring contempt upon nobles, And causeth them to wander in vacancy — no way.
men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
41 And setteth on high the needy from affliction, And placeth families as a flock.
han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
42 The upright do see and rejoice, And all perversity hath shut her mouth.
De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
43 Who [is] wise, and observeth these? They understand the kind acts of Jehovah!
Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
