Psalms 105
1 Give ye thanks to Jehovah — call ye in His name, Make known among the peoples His acts.
Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.
2 Sing ye to Him — sing praise to Him, Meditate ye on all His wonders.
Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.
3 Boast yourselves in His Holy Name, The heart of those seeking Jehovah rejoiceth.
Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.
4 Seek ye Jehovah and His strength, Seek ye His face continually.
Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.
5 Remember His wonders that He did, His signs and the judgments of His mouth.
Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;
6 O seed of Abraham, His servant, O sons of Jacob, His chosen ones.
I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.
7 He [is] Jehovah our God, In all the earth [are] His judgments.
Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.
8 He hath remembered to the age His covenant, The word He commanded to a thousand generations,
Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;
9 That He hath made with Abraham, And His oath to Isaac,
Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;
10 And doth establish it to Jacob for a statute, To Israel — a covenant age-during,
Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;
11 Saying, 'To thee I give the land of Canaan, The portion of your inheritance,'
Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;
12 In their being few in number, But a few, and sojourners in it.
Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.
13 And they go up and down, from nation unto nation, From a kingdom unto another people.
Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.
14 He hath not suffered any to oppress them And He reproveth for their sakes kings.
Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:
15 'Strike not against Mine anointed, And to My prophets do not evil.'
Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.
16 And He calleth a famine on the land, The whole staff of bread He hath broken.
Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.
17 He hath sent before them a man, For a servant hath Joseph been sold.
Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.
18 They have afflicted with fetters his feet, Iron hath entered his soul,
De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;
19 Till the time of the coming of His word The saying of Jehovah hath tried him.
Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.
20 The king hath sent, and looseth him, The ruler of the peoples, and draweth him out.
Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.
21 He hath made him lord of his house, And ruler over all his possessions.
Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;
22 To bind his chiefs at his pleasure, And his elders he maketh wise.
Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.
23 And Israel cometh in to Egypt, And Jacob hath sojourned in the land of Ham.
Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.
24 And He maketh His people very fruitful, And maketh it mightier than its adversaries.
Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.
25 He turned their heart to hate His people, To conspire against His servants.
Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.
26 He hath sent Moses His servant, Aaron whom He had fixed on.
Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.
27 They have set among them the matters of His signs, And wonders in the land of Ham.
De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.
28 He hath sent darkness, and it is dark, And they have not provoked His word.
Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.
29 He hath turned their waters to blood, And putteth to death their fish.
Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.
30 Teemed hath their land [with] frogs, In the inner chambers of their kings.
Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.
31 He hath said, and the beetle cometh, Lice into all their border.
Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.
32 He hath made their showers hail, A flaming fire [is] in their land.
Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;
33 And He smiteth their vine and their fig, And shivereth the trees of their border.
Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.
34 He hath said, and the locust cometh, And the cankerworm — innumerable,
Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;
35 And it consumeth every herb in their land, And it consumeth the fruit of their ground.
Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;
36 And He smiteth every first-born in their land, The first-fruit of all their strength,
Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.
37 And bringeth them out with silver and gold, And there is not in its tribes a feeble one.
Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.
38 Rejoiced hath Egypt in their going forth, For their fear had fallen upon them.
Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.
39 He hath spread a cloud for a covering, And fire to enlighten the night.
Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.
40 They have asked, and He bringeth quails, And [with] bread of heaven satisfieth them.
De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.
41 He hath opened a rock, and waters issue, They have gone on in dry places — a river.
Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.
42 For He hath remembered His holy word, With Abraham His servant,
Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.
43 And He bringeth forth His people with joy, With singing His chosen ones.
Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;
44 And He giveth to them the lands of nations, And the labour of peoples they possess,
Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;
45 That they may observe His statutes, And His laws may keep. Praise ye Jehovah!
På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.
