Psalms 102
1 A Prayer of the afflicted when he is feeble, and before Jehovah poureth out his plaint. O Jehovah, hear my prayer, yea, my cry to Thee cometh.
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
2 Hide not Thou Thy face from me, In a day of mine adversity, Incline unto me Thine ear, In the day I call, haste, answer me.
HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
3 For consumed in smoke have been my days, And my bones as a fire-brand have burned.
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
4 Smitten as the herb, and withered, is my heart, For I have forgotten to eat my bread.
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
5 From the voice of my sighing Hath my bone cleaved to my flesh.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
6 I have been like to a pelican of the wilderness, I have been as an owl of the dry places.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
7 I have watched, and I am As a bird alone on the roof.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
8 All the day mine enemies reproached me, Those mad at me have sworn against me.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
9 Because ashes as bread I have eaten, And my drink with weeping have mingled,
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
10 From Thine indignation and Thy wrath, For Thou hast lifted me up, And dost cast me down.
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
11 My days as a shadow [are] stretched out, And I — as the herb I am withered.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
12 And Thou, O Jehovah, to the age abidest, And Thy memorial to all generations.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
13 Thou — Thou risest — Thou pitiest Zion, For the time to favour her, For the appointed time hath come.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
14 For Thy servants have been pleased with her stones, And her dust they favour.
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
15 And nations fear the name of Jehovah, And all kings of the earth Thine honour,
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
16 For Jehovah hath builded Zion, He hath been seen in His honour,
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
17 He turned unto the prayer of the destitute, And He hath not despised their prayer.
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
18 This is written for a later generation, And the people created do praise Jah.
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
19 For He hath looked From the high place of His sanctuary. Jehovah from heaven unto earth looked attentively,
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
20 To hear the groan of the prisoner, To loose sons of death,
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
21 To declare in Zion the name of Jehovah, And His praise in Jerusalem,
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
22 In the peoples being gathered together, And the kingdoms — to serve Jehovah.
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
23 He hath humbled in the way my power, He hath shortened my days.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
24 I say, 'My God, take me not up in the midst of my days,' Through all generations [are] Thine years.
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
25 Beforetime the earth Thou didst found, And the work of Thy hands [are] the heavens.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
26 They — They perish, and Thou remainest, And all of them as a garment become old, As clothing Thou changest them, And they are changed.
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
27 And Thou [art] the same, and Thine years are not finished.
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
28 The sons of Thy servants do continue, And their seed before Thee is established!
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
