Psalms 10
1 Why, Jehovah, dost Thou stand at a distance? Thou dost hide in times of adversity,
Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
2 Through the pride of the wicked, Is the poor inflamed, They are caught in devices that they devised.
Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
3 Because the wicked hath boasted Of the desire of his soul, And a dishonest gainer he hath blessed, He hath despised Jehovah.
Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
4 The wicked according to the height of his face, inquireth not. 'God is not!' [are] all his devices.
Den ogudaktige säger i sitt högmod: "Han frågar icke därefter." "Det finnes ingen Gud", så äro alla hans tankar.
5 Pain do his ways at all times, On high [are] Thy judgments before him, All his adversaries — he puffeth at them.
Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
6 He hath said in his heart, 'I am not moved,' To generation and generation not in evil.
Han säger i sitt hjärta: "Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma."
7 Of oaths his mouth is full, And deceits, and fraud: Under his tongue [is] perverseness and iniquity,
Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
8 He doth sit in an ambush of the villages, In secret places he doth slay the innocent. His eyes for the afflicted watch secretly,
Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
9 He lieth in wait in a secret place, as a lion in a covert. He lieth in wait to catch the poor, He catcheth the poor, drawing him into his net.
Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
10 He is bruised — he boweth down, Fallen by his mighty ones hath the afflicted.
Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
11 He said in his heart, 'God hath forgotten, He hath hid His face, He hath never seen.'
Han säger i sitt hjärta: "Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig."
12 Arise, O Jehovah! O God, lift up Thy hand! Forget not the humble.
Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
13 Wherefore hath the wicked despised God? He hath said in his heart, 'It is not required.'
Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
14 Thou hast seen, For Thou perverseness and anger beholdest; By giving into Thy hand, On Thee doth the afflicted leave [it], Of the fatherless Thou hast been an helper.
Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
15 Break the arm of the wicked and the evil, Seek out his wickedness, find none;
Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
16 Jehovah [is] king to the age, and for ever, The nations have perished out of His land!
Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
17 The desire of the humble Thou hast heard, O Jehovah. Thou preparest their heart; Thou causest Thine ear to attend,
De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
18 To judge the fatherless and bruised: He addeth no more to oppress — man of the earth!
för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.
