Proverbs 8
1 Doth not wisdom call? And understanding give forth her voice?
Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 At the head of high places by the way, Between the paths she hath stood,
Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3 At the side of the gates, at the mouth of the city, The entrance of the openings, she crieth aloud,
Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4 'Unto you, O men, I call, And my voice [is] unto the sons of men.
Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5 Understand, ye simple ones, prudence, And ye fools, understand the heart,
Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6 Hearken, for noble things I speak, And the opening of my lips [is] uprightness.
Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7 For truth doth my mouth utter, And an abomination to my lips [is] wickedness.
Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8 In righteousness [are] all the sayings of my mouth, Nothing in them is froward and perverse.
Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9 All of them [are] plain to the intelligent, And upright to those finding knowledge.
De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10 Receive my instruction, and not silver, And knowledge rather than choice gold.
Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11 For better [is] wisdom than rubies, Yea, all delights are not comparable with it.
Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12 I, wisdom, have dwelt with prudence, And a knowledge of devices I find out.
Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13 The fear of Jehovah [is] to hate evil; Pride, and arrogance, and an evil way, And a froward mouth, I have hated.
Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14 Mine [is] counsel and substance, I [am] understanding, I have might.
Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15 By me kings reign, and princes decree righteousness,
Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16 By me do chiefs rule, and nobles, All judges of the earth.
Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17 I love those loving me, And those seeking me earnestly do find me.
Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18 Wealth and honour [are] with me, Lasting substance and righteousness.
Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19 Better [is] my fruit than gold, even fine gold, And mine increase than choice silver.
Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20 In a path of righteousness I cause to walk, In midst of paths of judgment,
På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21 To cause my lovers to inherit substance, Yea, their treasures I fill.
till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22 Jehovah possessed me — the beginning of His way, Before His works since then.
HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23 From the age I was anointed, from the first, From former states of the earth.
Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24 In there being no depths, I was brought forth, In there being no fountains heavy [with] waters,
Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25 Before mountains were sunk, Before heights, I was brought forth.
Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26 While He had not made the earth, and out-places, And the top of the dusts of the world.
när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 In His preparing the heavens I [am] there, In His decreeing a circle on the face of the deep,
När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28 In His strengthening clouds above, In His making strong fountains of the deep,
när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29 In His setting for the sea its limit, And the waters transgress not His command, In His decreeing the foundations of earth,
när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30 Then I am near Him, a workman, And I am a delight — day by day. Rejoicing before Him at all times,
då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31 Rejoicing in the habitable part of His earth, And my delights [are] with the sons of men.
jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32 And now, ye sons, hearken to me, Yea, happy are they who keep my ways.
Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33 Hear instruction, and be wise, and slight not.
Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34 O the happiness of the man hearkening to me, To watch at my doors day by day, To watch at the door-posts of my entrance.
Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35 For whoso is finding me, hath found life, And bringeth out good-will from Jehovah.
Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36 And whoso is missing me, is wronging his soul, All hating me have loved death!
Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
