Proverbs 5
1 My son! to my wisdom give attention, To mine understanding incline thine ear,
Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 To observe thoughtfulness, And knowledge do thy lips keep.
så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 For the lips of a strange woman drop honey, And smoother than oil [is] her mouth,
Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 And her latter end [is] bitter as wormwood, Sharp as a sword [with] mouths.
Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol h7585)
6 The path of life — lest thou ponder, Moved have her paths — thou knowest not.
Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 And now, ye sons, hearken to me, And turn not from sayings of my mouth.
Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Keep far from off her thy way, And come not near unto the opening of her house,
Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 Lest thou give to others thy honour, And thy years to the fierce,
Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 Lest strangers be filled [with] thy power, And thy labours in the house of a stranger,
må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 And thou hast howled in thy latter end, In the consumption of thy flesh and thy food,
så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 And hast said, 'How have I hated instruction, And reproof hath my heart despised,
och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 And I have not hearkened to the voice of my directors, And to my teachers have not inclined mine ear.
Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 As a little thing I have been all evil, In the midst of an assembly and a company.
Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Drink waters out of thine own cistern, Even flowing ones out of thine own well.
Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Let thy fountains be scattered abroad, In broad places rivulets of waters.
Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 Let them be to thee for thyself, And not to strangers with thee.
Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Let thy fountain be blessed, And rejoice because of the wife of thy youth,
Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 A hind of loves, and a roe of grace! Let her loves satisfy thee at all times, In her love magnify thyself continually.
hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 And why dost thou magnify thyself, My son, with a stranger? And embrace the bosom of a strange woman?
Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 For over-against the eyes of Jehovah are the ways of each, And all his paths He is pondering.
Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 His own iniquities do capture the wicked, And with the ropes of his sin he is holden.
Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 He dieth without instruction, And in the abundance of his folly magnifieth himself!
Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
