Proverbs 17
1 Better [is] a dry morsel, and rest with it, Than a house full of the sacrifices of strife.
En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto.
2 A wise servant ruleth over a son causing shame, And in the midst of brethren He apportioneth an inheritance.
En klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder.
3 A refining pot [is] for silver, and a furnace for gold, And the trier of hearts [is] Jehovah.
Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar Herren hjertan.
4 An evil doer is attentive to lips of vanity, Falsehood is giving ear to a mischievous tongue.
En ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo.
5 Whoso is mocking at the poor Hath reproached his Maker, Whoso is rejoicing at calamity is not acquitted.
Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva.
6 Sons' sons [are] the crown of old men, And the glory of sons [are] their fathers.
De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder.
7 Not comely for a fool is a lip of excellency, Much less for a noble a lip of falsehood.
Det står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger.
8 A stone of grace [is] the bribe in the eyes of its possessors, Whithersoever it turneth, it prospereth.
Gåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl.
9 Whoso is covering transgression is seeking love, And whoso is repeating a matter Is separating a familiar friend.
Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens.
10 Rebuke cometh down on the intelligent More than a hundred stripes on a fool.
Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra.
11 An evil man seeketh only rebellion, And a fierce messenger is sent against him.
Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom.
12 The meeting of a bereaved bear by a man, And — not a fool in his folly.
Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap.
13 Whoso is returning evil for good, Evil moveth not from his house.
Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända.
14 The beginning of contention [is] a letting out of waters, And before it is meddled with leave the strife.
Begynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder.
15 Whoso is justifying the wicked, And condemning the righteous, Even both of these [are] an abomination to Jehovah.
Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse.
16 Why [is] this — a price in the hand of a fool to buy wisdom, And a heart there is none?
Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet?
17 At all times is the friend loving, And a brother for adversity is born.
En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene.
18 A man lacking heart is striking hands, A surety he becometh before his friend.
Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa.
19 Whoso is loving transgression is loving debate, Whoso is making high his entrance is seeking destruction.
Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko.
20 The perverse of heart findeth not good, And the turned in his tongue falleth into evil.
Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko.
21 Whoso is begetting a fool hath affliction for it, Yea, the father of a fool rejoiceth not.
En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje.
22 A rejoicing heart doth good to the body, And a smitten spirit drieth the bone.
Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen.
23 A bribe from the bosom the wicked taketh, To turn aside the paths of judgment.
Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg.
24 The face of the intelligent [is] to wisdom, And the eyes of a fool — at the end of the earth.
En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit.
25 A provocation to his father [is] a foolish son, And bitterness to her that bare him.
En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver.
26 Also, to fine the righteous is not good, To smite nobles for uprightness.
Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar.
27 One acquainted with knowledge is sparing his words, And the cool of temper [is] a man of understanding.
En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda.
28 Even a fool keeping silence is reckoned wise, He who is shutting his lips intelligent!
Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle.
