Proverbs 1
1 Proverbs of Solomon, son of David, king of Israel:
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 For knowing wisdom and instruction, For understanding sayings of intelligence,
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 For receiving the instruction of wisdom, Righteousness, judgment, and uprightness,
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 For giving to simple ones — prudence, To a youth — knowledge and discretion.
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 (The wise doth hear and increaseth learning, And the intelligent doth obtain counsels.)
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 For understanding a proverb and its sweetness, Words of the wise and their acute sayings.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 Fear of Jehovah [is] a beginning of knowledge, Wisdom and instruction fools have despised!
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 Hear, my son, the instruction of thy father, And leave not the law of thy mother,
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 For a graceful wreath [are] they to thy head, And chains to thy neck.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 My son, if sinners entice thee be not willing.
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 If they say, 'Come with us, we lay wait for blood, We watch secretly for the innocent without cause,
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 Every precious substance we find, We fill our houses [with] spoil,
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 Thy lot thou dost cast among us, One purse is — to all of us.'
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 My son! go not in the way with them, Withhold thy foot from their path,
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 For their feet to evil do run, And they haste to shed blood.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 Surely in vain is the net spread out before the eyes of any bird.
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 And they for their own blood lay wait, They watch secretly for their own lives.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 So [are] the paths of every gainer of dishonest gain, The life of its owners it taketh.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 Wisdom in an out-place crieth aloud, In broad places she giveth forth her voice,
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 At the head of the multitudes she calleth, In the openings of the gates, In the city her sayings she saith:
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 'Till when, ye simple, do ye love simplicity? And have scorners their scorning desired? And do fools hate knowledge?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Turn back at my reproof, lo, I pour forth to you my spirit, I make known my words with you.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Because I have called, and ye refuse, I stretched out my hand, and none is attending,
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 And ye slight all my counsel, And my reproof ye have not desired.
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 I also in your calamity do laugh, I deride when your fear cometh,
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 When your fear cometh as destruction, And your calamity as a hurricane doth come, When on you come adversity and distress.
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 Then they call me, and I do not answer, They seek me earnestly, and find me not.
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 Because that they have hated knowledge, And the fear of Jehovah have not chosen.
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 They have not consented to my counsel, They have despised all my reproof,
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 And they eat of the fruit of their way, And from their own counsels they are filled.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 For the turning of the simple slayeth them, And the security of the foolish destroyeth them.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 And whoso is hearkening to me dwelleth confidently, And [is] quiet from fear of evil!'
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
