Philippians 2

1 If, then, any exhortation [is] in Christ, if any comfort of love, if any fellowship of spirit, if any bowels and mercies,

Är nu någor förmaning när eder i Christo; är någor tröst i kärlekenom; är någor Andans delaktighet; är någor hjertelig kärlek och barmhärtighet;

2 fulfil ye my joy, that ye may mind the same thing — having the same love — of one soul — minding the one thing,

Så uppfyller mina glädje, att I ären ens till sinnes, lika kärlek hafvande, endrägtige, samhällige;

3 nothing in rivalry or vain-glory, but in humility of mind one another counting more excellent than yourselves —

Att intet sker med kif eller fåfäng äro; utan med ödmjukhet räkne hvar den andra yppare än sig.

4 each not to your own look ye, but each also to the things of others.

Ser icke hvar på sitt eget bästa, utan hvar och en på ens annars bästa.

5 For, let this mind be in you that [is] also in Christ Jesus,

Hvar och en vare så till sinnes, som ock Christus Jesus var;

6 who, being in the form of God, thought [it] not robbery to be equal to God,

Hvilken, ändå han var i Guds skepelse, räknade han icke för rof Gudi jemlik vara;

7 but did empty himself, the form of a servant having taken, in the likeness of men having been made,

Utan förnedrade sig sjelf, tagandes på sig en tjenares skepelse, och vardt lika som en annor menniska, och i åthäfvor funnen som en menniska;

8 and in fashion having been found as a man, he humbled himself, having become obedient unto death — death even of a cross,

Ödmjukade sig sjelf; vardt lydig intill döden, ja, intill korsens död.

9 wherefore, also, God did highly exalt him, and gave to him a name that [is] above every name,

Derföre hafver ock Gud förhöjt honom, och gifvit honom ett Namn, det öfver all namn är;

10 that in the name of Jesus every knee may bow — of heavenlies, and earthlies, and what are under the earth —

Att i Jesu Namn skola sig böja all knä, deras som i himmelen, på jordene, och under jordene äro;

11 and every tongue may confess that Jesus Christ [is] Lord, to the glory of God the Father.

Och alla tungor skola bekänna, att Jesus Christus är Herren, Gud Fader till äro;

12 So that, my beloved, as ye always obey, not as in my presence only, but now much more in my absence, with fear and trembling your own salvation work out,

Så, mine älskelige, som I alltid hafven varit lydige, icke allenast i mine närvaro, utan ock nu mycket mer i mine frånvaro, skaffer med fruktan och bäfvan, att I salige varden.

13 for God it is who is working in you both to will and to work for His good pleasure.

Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gerning, efter sitt goda behag.

14 All things do without murmurings and reasonings,

Görer all ting utan knorr och tvekan;

15 that ye may become blameless and harmless, children of God, unblemished in the midst of a generation crooked and perverse, among whom ye do appear as luminaries in the world,

På det I mågen vara oförtalade och rene, och Guds barn ostraffelige, midt ibland det vanartiga och vrånga slägtet; ibland hvilka lyser såsom ljus i verldene;

16 the word of life holding forth, for rejoicing to me in regard to a day of Christ, that not in vain did I run, nor in vain did I labour;

Att I blifven vid lifsens ord, mig till en berömmelse på Christi dag, att jag icke fåfängt lupit, eller fåfängt arbetat hafver.

17 but if also I am poured forth upon the sacrifice and service of your faith, I rejoice and joy with you all,

Och om jag än offras öfver edra tros offer och Gudstjenst, så gläder jag mig, och fröjdar mig med eder alla.

18 because of this do ye also rejoice and joy with me.

För det sammas skull skolen I ock glädjas, och skolen glädjas med mig.

19 And I hope, in the Lord Jesus, Timotheus to send quickly to you, that I also may be of good spirit, having known the things concerning you,

Men jag hoppas i Herranom Jesu, att jag innan kort varder sändandes till eder Timotheum; att jag ock må varda vid ett godt mod, då jag förnimmer huru med eder tillstår.

20 for I have no one like-minded, who sincerely for the things concerning you will care,

Ty jag hafver ingen, den som så alldeles lika med mig till sinnes är, den så hjerteliga omsorg hafver för eder.

21 for the whole seek their own things, not the things of the Christ Jesus,

Ty de söka alle efter sitt eget, icke det Christo Jesu tillhörer.

22 and the proof of him ye know, that as a child [serveth] a father, with me he did serve in regard to the good news;

Men I veten, att han bepröfvad är; ty såsom ett barn med fadrenom, hafver han med mig tjent uti Evangelio.

23 him, indeed, therefore, I hope to send, when I may see through the things concerning me — immediately;

Honom hoppas mig nu sända, det första jag hafver besett min ärende.

24 and I trust in the Lord that I myself also shall quickly come.

Jag tröstar ock på Herran, att jag ock sjelf snart kommandes varder.

25 And I thought [it] necessary Epaphroditus — my brother, and fellow-workman, and fellow-soldier, and your apostle and servant to my need — to send unto you,

Mig hafver ock synts nödtorftigt vara sända till eder Epaphroditum, brodren, min medhjelpare och medstridare, och edar Apostel, den ock mig uti mine nödtorft tjenar;

26 seeing he was longing after you all, and in heaviness, because ye heard that he ailed,

Efter han hade en åstundan till eder alla, och var storliga bekymrad deraf, att I sport haden honom krankan;

27 for he also ailed nigh to death, but God did deal kindly with him, and not with him only, but also with me, that sorrow upon sorrow I might not have.

Som han ock visserliga var dödssjuk; men Gud förbarmade sig öfver honom; och icke allenast öfver honom, utan ock öfver mig, att jag icke skulle få sorg på sorg.

28 The more eagerly, therefore, I did send him, that having seen him again ye may rejoice, and I may be the less sorrowful;

Jag hafver nu sändt honom dess snarare, att I skolen få se honom, och dess gladare varda igen, och jag dess mindre sorg hafva.

29 receive him, therefore, in the Lord, with all joy, and hold such in honour,

Så undfår nu honom i Herranom med alla glädje; och de sådane äro, dem hafver i vördning;

30 because on account of the work of the Christ he drew near to death, having hazarded the life that he might fill up your deficiency of service unto me.

Ty för Christi verks skull var han dödenom så när kommen, att han fögo tänkte på lifvet; på det han skulle tjena mig i edar stad.