Matthew 25
1 'Then shall the reign of the heavens be likened to ten virgins, who, having taken their lamps, went forth to meet the bridegroom;
Då varder himmelriket likt tio jungfrur, som togo sina lampor, och gingo ut emot brudgummen.
2 and five of them were prudent, and five foolish;
Men fem af dem voro visa, och fem fåvitska.
3 they who were foolish having taken their lamps, did not take with themselves oil;
De fåvitska togo sina lampor, och togo inga oljo med sig;
4 and the prudent took oil in their vessels, with their lamps.
Men de visa togo oljo i sin kärile, samt med lampomen.
5 'And the bridegroom tarrying, they all nodded and were sleeping,
Då nu brudgummen dröjde, blefvo de alla sömniga, och sofvo.
6 and in the middle of the night a cry was made, Lo, the bridegroom doth come; go ye forth to meet him.
Men om midnattstid vardt ett anskri: Si, brudgummen kommer; går ut emot honom.
7 'Then rose all those virgins, and trimmed their lamps,
Då stodo alla de jungfrurna upp, och redde sina lampor till.
8 and the foolish said to the prudent, Give us of your oil, because our lamps are going out;
Då sade de fåvitska till de visa: Gifver oss af edra oljo; ty våra lampor slockna.
9 and the prudent answered, saying — Lest there may not be sufficient for us and you, go ye rather unto those selling, and buy for yourselves.
Då svarade de visa, sägande: Ingalunda; på det både oss och eder icke skall fattas; utan går heldre till dem som sälja, och köper till eder sjelfva.
10 'And while they are going away to buy, the bridegroom came, and those ready went in with him to the marriage-feasts, and the door was shut;
När de gingo och skulle köpa, kom brudgummen; och de, som redo voro, gingo in med honom i bröllopet, och dörren tillstängdes.
11 and afterwards come also do the rest of the virgins, saying, Sir, sir, open to us;
På det sista kommo ock de andra jungfrurna, och sade: Herre, Herre, låt upp för oss.
12 and he answering said, Verily I say to you, I have not known you.
Då svarade han, och sade: Sannerliga säger jag eder: Jag känner eder intet.
13 'Watch therefore, for ye have not known the day nor the hour in which the Son of Man doth come.
Vaker fördenskull; ty I veten hvarken dag eller stund, när menniskones Son är kommandes.
14 'For — as a man going abroad did call his own servants, and did deliver to them his substance,
Ty lika som en man, den utländes for, kallade sina tjenare, och fick dem sina ägodelar i händer;
15 and to one he gave five talents, and to another two, and to another one, to each according to his several ability, went abroad immediately.
Och fick enom fem pund, enom tu, och enom ett, hvarjom efter hans magt; och for straxt bort.
16 'And he who did receive the five talents, having gone, wrought with them, and made other five talents;
Då gick den bort, som fem pund hade fått, och handlade med dem; och vann annor fem pund.
17 in like manner also he who [received] the two, he gained, also he, other two;
Sammalunda ock den som tu hade fått, vann ock annor tu.
18 and he who did receive the one, having gone away, digged in the earth, and hid his lord's money.
Men den som ett hade fått, gick bort, grof i jordena, och bortgömde sins herras penningar.
19 'And after a long time cometh the lord of those servants, and taketh reckoning with them;
En lång tid derefter kom de tjenares herre, och höll räkenskap med dem.
20 and he who did receive the five talents having come, brought other five talents, saying, 'Sir, five talents thou didst deliver to me; lo, other five talents did I gain besides them.
Då steg han fram, som hade fått fem pund, och sade: Herre, du fick mig fem pund; si, annor fem pund hafver jag vunnit med dem.
21 'And his lord said to him, Well done, servant, good and faithful, over a few things thou wast faithful, over many things I will set thee; enter into the joy of thy lord.
Då sade hans herre till honom: Ack! du gode och trogne tjenare, öfver en ringa ting hafver du varit trogen, jag skall sätta dig öfver mycket; gack in i dins herras glädje.
22 'And he who also did receive the two talents having come, said, Sir, two talents thou didst deliver to me; lo, other two talents I did gain besides them.
Då gick ock den fram, som hade fått tu pund, och sade: Herre, du fick mig tu pund, si, annor tu hafver jag vunnit dermed.
23 'His lord said to him, Well done, servant, good and faithful, over a few things thou wast faithful, over many things I will set thee; enter into the joy of thy lord.
Då sade hans herre till honom: Ack! du gode och trogne tjenare, öfver en ringa ting hafver du varit trogen, jag skall sätta dig öfver mycket; gack in i dins herras glädje.
24 'And he also who hath received the one talent having come, said, Sir, I knew thee, that thou art a hard man, reaping where thou didst not sow, and gathering from whence thou didst not scatter;
Då kom ock den fram, som hade fått ett pund, och sade: Herre, jag visste, att du äst en sträng man; du uppskär der du intet sådde, och upphemtar der du intet strödde.
25 and having been afraid, having gone away, I hid thy talent in the earth; lo, thou hast thine own!
Och jag fruktade mig, gick bort, och gömde ditt pund i jordene; si, här hafver du det dig tillhörer.
26 'And his lord answering said to him, Evil servant, and slothful, thou hadst known that I reap where I did not sow, and I gather whence I did not scatter!
Då svarade hans herre, och sade till honom: Du onde och late tjenare; visste du, att jag uppskär der jag intet sådde, och upphemtar der jag intet strödde;
27 it behoved thee then to put my money to the money-lenders, and having come I had received mine own with increase.
Så skulle du hafva fått vexlarena mina penningar; och när jag hade kommit, hade jag ju fått mitt med vinning.
28 'Take therefore from him the talent, and give to him having the ten talents,
Derföre tager af honom pundet, och gifver honom, som tio pund hafver.
29 for to every one having shall be given, and he shall have overabundance, and from him who is not having, even that which he hath shall be taken from him;
Ty hvarjom och enom, som hafver, skall varda gifvet, och han skall hafva nog; men den som icke hafver, det som han hafver, skall ock tagas ifrå honom.
30 and the unprofitable servant cast ye forth to the outer darkness; there shall be the weeping and the gnashing of the teeth.
Och den onyttiga tjenaren kaster uti det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan.
31 'And whenever the Son of Man may come in his glory, and all the holy messengers with him, then he shall sit upon a throne of his glory;
Men när menniskones Son kommer i sitt majestät, och alle helige Änglar med honom, då skall han sitta på sins härlighets stol.
32 and gathered together before him shall be all the nations, and he shall separate them from one another, as the shepherd doth separate the sheep from the goats,
Och för honom skola församlas all folk; och han skall skilja dem, den ena ifrå den andra, såsom en herde skiljer fåren ifrå getterna.
33 and he shall set the sheep indeed on his right hand, and the goats on the left.
Och fåren skall han ställa på sina högra sido, och getterna på den venstra.
34 'Then shall the king say to those on his right hand, Come ye, the blessed of my Father, inherit the reign that hath been prepared for you from the foundation of the world;
Då skall Konungen säga till dem, som äro på hans högra sido: Kommer, I mins Faders välsignade, och besitter det riket, som eder är tillredt ifrå verldenes begynnelse.
35 for I did hunger, and ye gave me to eat; I did thirst, and ye gave me to drink; I was a stranger, and ye received me;
Ty jag var hungrig, och I gåfven mig äta; jag var törstig, och I gåfven mig dricka; jag var husvill, och I herbergaden mig;
36 naked, and ye put around me; I was infirm, and ye looked after me; in prison I was, and ye came unto me.
Nakot, och I klädden mig; sjuk, och I sökten mig; jag var i häktelse, och I kommen till mig.
37 'Then shall the righteous answer him, saying, Lord, when did we see thee hungering, and we nourished? or thirsting, and we gave to drink?
Då skola de rättfärdige svara honom, och säga: Herre, när sågom vi dig hungrigan, och spisadom dig; eller törstigan, och gåfvom dig dricka?
38 and when did we see thee a stranger, and we received? or naked, and we put around?
När sågom vi dig vara husvillan, och herbergadom dig; eller nakotan, och kläddom dig?
39 and when did we see thee infirm, or in prison, and we came unto thee?
Eller när sågom vi dig sjukan, eller i häktelse, och kommom till dig?
40 'And the king answering, shall say to them, Verily I say to you, Inasmuch as ye did [it] to one of these my brethren — the least — to me ye did [it].
Då skall Konungen svara, och säga till dem: Sannerliga säger jag eder: Det I hafven gjort enom af dessa minsta mina bröder, det hafven I gjort mig.
41 Then shall he say also to those on the left hand, Go ye from me, the cursed, to the fire, the age-during, that hath been prepared for the Devil and his messengers; (aiōnios g166)
Då skall han ock säga till dem på venstra sidone: Går bort ifrå mig, I förbannade, uti evinnerlig eld, som djeflenom och hans änglom tillredd är. (aiōnios g166)
42 for I did hunger, and ye gave me not to eat; I did thirst, and ye gave me not to drink;
Ty jag var hungrig, och I gåfven mig icke äta; jag var törstig, och I gåfven mig icke dricka.
43 a stranger I was, and ye did not receive me; naked, and ye put not around me; infirm, and in prison, and ye did not look after me.
Jag var husvill, och I herbergaden mig icke; nakot, och I klädden mig icke; jag var sjuk och i häktelse, och I sökten mig icke.
44 'Then shall they answer, they also, saying, Lord, when did we see thee hungering, or thirsting, or a stranger, or naked, or infirm, or in prison, and we did not minister to thee?
Då skola ock de svara honom, och säga: Herre, när såge vi dig hungrigan, eller törstigan, eller husvillan, eller nakotan, eller sjukan, eller i häktelse, och hafvom icke tjent dig?
45 'Then shall he answer them, saying, Verily I say to you, Inasmuch as ye did [it] not to one of these, the least, ye did [it] not to me.
Då skall han svara dem och säga: Sannerliga säger jag eder: Hvad I icke hafven gjort enom af dessa minsta, det hafven I ock icke gjort mig.
