Mark 8
1 In those days the multitude being very great, and not having what they may eat, Jesus having called near his disciples, saith to them,
Uti de dagar, då folket var ganska mycket, och hade intet det de äta kunde, kallade Jesus till sig sina Lärjungar, och sade till dem:
2 'I have compassion upon the multitude, because now three days they do continue with me, and they have not what they may eat;
Jag varkunnar mig öfver folket; ty de hafva nu i tre dagar töfvat när mig, och hafva intet äta;
3 and if I shall let them away fasting to their home, they will faint in the way, for certain of them are come from far.'
Och om jag låter dem fastande gå hem, gifvas de upp i vägen; ty somlige utaf dem voro komne långväga.
4 And his disciples answered him, 'Whence shall any one be able these here to feed with bread in a wilderness?'
Och hans Lärjungar svarade honom: Hvar tager man bröd här i öknene, der man dem med mätta kan?
5 And he was questioning them, 'How many loaves have ye?' and they said, 'Seven.'
Då sporde han dem: Huru mång bröd hafven I? Svarade de: Sju.
6 And he commanded the multitude to sit down upon the ground, and having taken the seven loaves, having given thanks, he brake, and was giving to his disciples that they may set before [them]; and they did set before the multitude.
Och han böd folket sätta sig ned på jordena; och han tog de sju bröd, tackade, bröt, och gaf sina Lärjungar; att de skulle lägga dem fram; och de lade fram för folket.
7 And they had a few small fishes, and having blessed, he said to set them also before [them];
Hade de ock några små fiskar; och då han välsignat hade, bad han ock lägga dem fram.
8 and they did eat and were filled, and they took up that which was over of broken pieces — seven baskets;
Så åto de, och vordo mätte; och de togo upp sju korgar med aflefvor, som öfver voro.
9 and those eating were about four thousand. And he let them away,
Och de der ätit hade, voro vid fyratusend; och så lät han fara dem.
10 and immediately having entered into the boat with his disciples, he came to the parts of Dalmanutha,
Och straxt steg han till skepps med sina Lärjungar, och kom intill de landsändar Dalmanutha.
11 and the Pharisees came forth, and began to dispute with him, seeking from him a sign from the heaven, tempting him;
Och de Phariseer gingo ut, och begynte disputera med honom, frestande honom, och begärande af honom tecken af himmelen.
12 and having sighed deeply in his spirit, he saith, 'Why doth this generation seek after a sign? Verily I say to you, no sign shall be given to this generation.'
Då suckade han i sinom Anda, och sade: Hvi söker detta slägtet tecken? Sannerliga säger jag eder: Desso slägte skall intet tecken gifvas.
13 And having left them, having entered again into the boat, he went away to the other side;
Så gaf han dem öfver; och gick åter i skeppet, och for utöfver.
14 and they forgot to take loaves, and except one loaf they had nothing with them in the boat,
Och de hade förgätit taga bröd, så att de hade icke mer än ett bröd med sig i skeppet.
15 and he was charging them, saying, 'Take heed, beware of the leaven of the Pharisees, and of the leaven of Herod,'
Då böd han dem, sägandes: Ser till, vakter eder för de Phariseers surdeg, och för Herodis surdeg.
16 and they were reasoning with one another, saying — 'Because we have no loaves.'
Och de tänkte hit och dit, sägande emellan sig: Det äret, vi hafve intet bröd.
17 And Jesus having known, saith to them, 'Why do ye reason, because ye have no loaves? do ye not yet perceive, nor understand, yet have ye your heart hardened?
Då Jesus det förnam, sade han till dem: Hvad bekymren I eder, att I hafven icke bröd? Kunnen I ännu intet akta, eller förstå? Hafven I ännu edor hjerta förblindadt?
18 Having eyes, do ye not see? and having ears, do ye not hear? and do ye not remember?
Hafvandes ögon, och sen intet? och hafvandes öron, och hören intet?
19 When the five loaves I did brake to the five thousand, how many hand-baskets full of broken pieces took ye up?' they say to him, 'Twelve.'
Och minnens I icke, då jag bröt fem bröd ibland femtusend, huru många korgar upptogen I fulla med aflefvor? Sade de: Tolf.
20 'And when the seven to the four thousand, how many hand-baskets full of broken pieces took ye up?' and they said, 'Seven.'
Och då jag bröt sju bröd ibland fyratusend, huru många korgar upptogen I utaf de aflefvor? De sade: Sju.
21 And he said to them, 'How do ye not understand?'
Och han sade till dem: Hvi förstån I då intet?
22 And he cometh to Bethsaida, and they bring to him one blind, and call upon him that he may touch him,
Och han kom till Bethsaida; och de hade fram för honom en blindan, och bådo honom, att han ville taga på honom.
23 and having taken the hand of the blind man, he led him forth without the village, and having spit on his eyes, having put [his] hands on him, he was questioning him if he doth behold anything:
Och så tog han den blinda vid handena, och ledde honom utu byn; och spottade i hans ögon, och lade händer på honom, och frågade honom, om han något såg.
24 and he, having looked up, said, 'I behold men, as I see trees, walking.'
Då såg han upp, och sade: Jag ser folket gå, lika som det vore trä.
25 Afterwards again he put [his] hands on his eyes, and made him look up, and he was restored, and discerned all things clearly,
Sedan lade han åter händerna på hans ögon, och gjorde det så att han fick synen igen; och vardt så botad, att han sedan såg klarliga alla.
26 and he sent him away to his house, saying, 'Neither to the village mayest thou go, nor tell [it] to any in the village.'
Och han lät gå honom hem, och sade: Gack intet in i byn, och säg icke heller det någrom derinne.
27 And Jesus went forth, and his disciples, to the villages of Caesarea Philippi, and in the way he was questioning his disciples, saying to them, 'Who do men say me to be?'
Och Jesus gick ut, och hans Lärjungar, till de byar vid Cesarea, som kallas Philippi; och i vägen frågade han sina Lärjungar, sägandes till dem: Hvem säger folket mig vara?
28 And they answered, 'John the Baptist, and others Elijah, but others one of the prophets.'
De svarade: Johannes Döparen; och somlige Elias; och somlige en af Propheterna.
29 And he saith to them, 'And ye — who do ye say me to be?' and Peter answering saith to him, 'Thou art the Christ.'
Då sade han till dem: Hvem sägen I mig vara? Svarade Petrus, och sade till honom: Du äst Christus.
30 And he strictly charged them that they may tell no one about it,
Då hotade han dem, att de skulle ingom säga om honom;
31 and began to teach them, that it behoveth the Son of Man to suffer many things, and to be rejected by the elders, and chief priests, and scribes, and to be killed, and after three days to rise again;
Och begynte till att undervisa dem, att menniskones Son skulle mycket lida, och förkastas af de äldsta, och af de öfversta Presterna, och af de Skriftlärda, och dödas; och efter tre dagar uppstå igen.
32 and openly he was speaking the word. And Peter having taken him aside, began to rebuke him,
Och talade han det talet uppenbart. Då tog Petrus honom till sig, och begynte näpsa honom.
33 and he, having turned, and having looked on his disciples, rebuked Peter, saying, 'Get behind me, Adversary, because thou dost not mind the things of God, but the things of men.'
Då vände han sig om, och såg på sina Lärjungar, och näpste Petrum, sägandes: Gack bort ifrå mig, du Satan; ty du besinnar icke det Gudi tillhörer, utan det menniskor tillhörer.
34 And having called near the multitude, with his disciples, he said to them, 'Whoever doth will to come after me — let him disown himself, and take up his cross, and follow me;
Och kallade han till sig folket, med sina Lärjungar, och sade till dem: Den mig vill följa, han försake sig sjelf, och tage sitt kors uppå sig, och följe mig.
35 for whoever may will to save his life shall lose it; and whoever may lose his life for my sake and for the good news' sake, he shall save it;
Ty den, som vill behålla sitt lif, han skall mista det; och den som mister sitt lif, för mina och Evangelii skull, han skall det behålla.
36 for what shall it profit a man, if he may gain the whole world, and forfeit his life?
Ty hvad hjelper det menniskone, om hon kunde vinna hela verldena, och toge skada till sin själ?
37 Or what shall a man give as an exchange for his life?
Eller hvad kan en menniska gifva, der hon sin själ med lösa må?
38 for whoever may be ashamed of me, and of my words, in this adulterous and sinful generation, the Son of Man also shall be ashamed of him, when he may come in the glory of his Father, with the holy messengers.'
Men den som blyges vid mig och min ord, uti detta horiska och syndiga slägtet, vid honom skall ock menniskones Son blygas, när han kommer i sins Faders härlighet, med de helga Änglar.
