Mark 14
1 And the passover and the unleavened food were after two days, and the chief priests and the scribes were seeking how, by guile, having taken hold of him, they might kill him;
Två dagar därefter var det påsk och det osyrade brödets högtid. Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att gripa honom med list och döda honom.
2 and they said, 'Not in the feast, lest there shall be a tumult of the people.'
De sade nämligen: "Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket."
3 And he, being in Bethany, in the house of Simon the leper, at his reclining (at meat), there came a woman having an alabaster box of ointment, of spikenard, very precious, and having broken the alabaster box, did pour on his head;
Men när han var i Betania, i Simon den spetälskes hus, och där låg till bords, kom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med smörjelse av dyrbar äkta nardus. Och hon bröt sönder flaskan och göt ut smörjelsen över hans huvud.
4 and there were certain much displeased within themselves, and saying, 'For what hath this waste of the ointment been made?
Några som voro där blevo då misslynta och sade till varandra: "Varför skulle denna smörjelse förspillas?
5 for this could have been sold for more than three hundred denaries, and given to the poor;' and they were murmuring at her.
Man hade ju kunnat sälja den för mer än tre hundra silverpenningar och giva dessa åt de fattiga." Och de talade hårda ord till henne.
6 And Jesus said, 'Let her alone; why are ye giving her trouble? a good work she wrought on me;
Men Jesus sade: "Låten henne vara. Varför oroen I henne? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.
7 for the poor always ye have with you, and whenever ye may will ye are able to do them good, but me ye have not always;
De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och närhelst I viljen kunnen I göra dem gott, men mig haven I icke alltid.
8 what she could she did, she anticipated to anoint my body for the embalming.
Vad hon kunde, det gjorde hon. Hon har i förväg smort min kropp såsom en tillredelse till min begravning.
9 Verily I say to you, wherever this good news may be proclaimed in the whole world, what also this woman did shall be spoken of — for a memorial of her.'
Och sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse."
10 And Judas the Iscariot, one of the twelve, went away unto the chief priests that he might deliver him up to them,
Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till översteprästerna och ville förråda honom åt dem.
11 and having heard, they were glad, and promised to give him money, and he was seeking how, conveniently, he might deliver him up.
När de hörde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en summa penningar. Sedan sökte han efter tillfälle att förråda honom, då lägligt var.
12 And the first day of the unleavened food, when they were killing the passover, his disciples say to him, 'Where wilt thou, [that, ] having gone, we may prepare, that thou mayest eat the passover?'
På första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, sade hans lärjungar till honom: "Vart vill du att vi skola gå och reda till, så att du kan äta påskalammet?"
13 And he sendeth forth two of his disciples, and saith to them, 'Go ye away to the city, and there shall meet you a man bearing a pitcher of water, follow him;
Då sände han åstad två av sina lärjungar och sade till dem: "Gån in i staden; där skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom.
14 and wherever he may go in, say ye to the master of the house — The Teacher saith, Where is the guest-chamber, where the passover, with my disciples, I may eat?
Och sägen till husbonden i det hus där han går in: 'Mästaren frågar: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'
15 and he will shew you a large upper room, furnished, prepared — there make ready for us.'
Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, tillredd och ordnad för måltid; reden till åt oss där."
16 And his disciples went forth, and came to the city, and found as he said to them, and they made ready the passover.
Och lärjungarna begåvo sig i väg och kommo in i staden och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.
17 And evening having come, he cometh with the twelve,
När det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv.
18 and as they are reclining, and eating, Jesus said, 'Verily I say to you — one of you, who is eating with me — shall deliver me up.'
Och medan de lågo till bords och åto, sade Jesus: "Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig, 'den som äter med mig'."
19 And they began to be sorrowful, and to say to him, one by one, 'Is it I?' and another, 'Is it I?'
Då begynte de bedrövas och fråga honom, den ene efter den andre: "Icke är det väl jag?"
20 And he answering said to them, 'One of the twelve who is dipping with me in the dish;
Och han sade till dem: "Det är en av de tolv, den som jämte mig doppar i fatet.
21 the Son of Man doth indeed go, as it hath been written concerning him, but woe to that man through whom the Son of Man is delivered up; good were it to him if that man had not been born.'
Ja, Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född."
22 And as they are eating, Jesus having taken bread, having blessed, brake, and gave to them, and said, 'Take, eat; this is my body.'
Medan de nu åto, tog han ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt dem och sade: "Tagen detta; detta är min lekamen."
23 And having taken the cup, having given thanks, he gave to them, and they drank of it — all;
Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav åt dem; och de drucko alla därav.
24 and he said to them, 'This is my blood of the new covenant, which for many is being poured out;
Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många.
25 verily I say to you, that no more may I drink of the produce of the vine till that day when I may drink it new in the reign of God.'
Sannerligen säger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt i Guds rike."
26 And having sung an hymn, they went forth to the mount of the Olives,
När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.
27 and Jesus saith to them — 'All ye shall be stumbled at me this night, because it hath been written, I will smite the shepherd, and the sheep shall be scattered abroad,
Då sade Jesus till dem: "I skolen alla komma på fall; ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren skola förskingras.'
28 but after my having risen I will go before you to Galilee.'
Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen."
29 And Peter said to him, 'And if all shall be stumbled, yet not I;'
Då svarade Petrus honom: "Om än alla andra komma på fall, så skall dock jag det icke."
30 And Jesus said to him, 'Verily I say to thee, that to-day, this night, before a cock shall crow twice, thrice thou shalt deny me.'
Jesus sade till honom: "Sannerligen säger jag dig: Redan i denna natt, förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig."
31 And he spake the more vehemently, 'If it may be necessary for me to die with thee — I will in no wise deny thee;' and in like manner also said they all.
Då försäkrade han ännu ivrigare: "Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock icke förneka dig." Sammalunda sade ock alla de andra. Och de kommo till ett ställe som kallades Getsemane.
32 And they come to a spot, the name of which [is] Gethsemane, and he saith to his disciples, 'Sit ye here till I may pray;'
Då sade han till sina lärjungar: "Bliven kvar här, medan jag beder."
33 and he taketh Peter, and James, and John with him, and began to be amazed, and to be very heavy,
Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han begynte bäva och ängslas.
34 and he saith to them, 'Exceeding sorrowful is my soul — to death; remain here, and watch.'
Och han sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken."
35 And having gone forward a little, he fell upon the earth, and was praying, that, if it be possible the hour may pass from him,
Därefter gick han litet längre bort och föll ned på jorden och bad, att om möjligt vore, den stunden skulle bliva honom besparad.
36 and he said, 'Abba, Father; all things are possible to Thee; make this cup pass from me; but, not what I will, but what Thou.'
Och han sade: "Abba, Fader, allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!"
37 And he cometh, and findeth them sleeping, and saith to Peter, 'Simon, thou dost sleep! thou wast not able to watch one hour!
Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Förmådde du då icke vaka en kort stund?
38 Watch ye and pray, that ye may not enter into temptation; the spirit indeed is forward, but the flesh weak.'
Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt."
39 And again having gone away, he prayed, the same word saying;
Och han gick åter bort och bad och sade samma ord.
40 and having returned, he found them again sleeping, for their eyes were heavy, and they had not known what they might answer him.
När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda. Och de visste icke vad de skulle svara honom.
41 And he cometh the third time, and saith to them, 'Sleep on henceforth, and rest — it is over; the hour did come; lo, the Son of Man is delivered up to the hands of the sinful;
För tredje gången kom han tillbaka och sade då till dem: "Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Det är nog. Stunden är kommen. Människosonen skall nu bliva överlämnad i syndarnas händer.
42 rise, we may go, lo, he who is delivering me up hath come nigh.'
Stån upp, låt oss gå; se, den som förråder mig är nära."
43 And immediately — while he is yet speaking — cometh near Judas, one of the twelve, and with him a great multitude, with swords and sticks, from the chief priests, and the scribes, and the elders;
Och i detsamma, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en folkskara med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärde och de äldste.
44 and he who is delivering him up had given a token to them, saying, 'Whomsoever I shall kiss, he it is, lay hold on him, and lead him away safely,'
Men förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: "Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa och föra bort under säker bevakning."
45 and having come, immediately, having gone near him, he saith, 'Rabbi, Rabbi,' and kissed him.
Och när han nu kom dit, trädde han strax fram till honom och sade: "Rabbi!" och kysste honom häftigt.
46 And they laid on him their hands, and kept hold on him;
Då grepo de Jesus och togo honom fången.
47 and a certain one of those standing by, having drawn the sword, struck the servant of the chief priest, and took off his ear.
Men en av dem som stodo där bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.
48 And Jesus answering said to them, 'As against a robber ye came out, with swords and sticks, to take me!
Och Jesus talade till dem och sade: "Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig.
49 daily I was with you in the temple teaching, and ye did not lay hold on me — but that the Writings may be fulfilled.'
Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig. Men skrifterna skulle ju fullbordas."
50 And having left him they all fled;
Då övergåvo de honom alla och flydde.
51 and a certain young man was following him, having put a linen cloth about [his] naked body, and the young men lay hold on him,
Och bland dem som hade följt med honom var en ung man, höljd i ett linnekläde, som var kastat över blotta kroppen; honom grepo de.
52 and he, having left the linen cloth, did flee from them naked.
Men han lämnade linneklädet kvar och flydde undan naken.
53 And they led away Jesus unto the chief priest, and come together to him do all the chief priests, and the elders, and the scribes;
Så förde de nu Jesus bort till översteprästen, och där församlade sig alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärde.
54 and Peter afar off did follow him, to the inside of the hall of the chief priest, and he was sitting with the officers, and warming himself near the fire.
Och Petrus följde honom på avstånd ända in på översteprästens gård; där satt han sedan tillsammans med tjänarna och värmde sig vid elden.
55 And the chief priests and all the sanhedrim were seeking against Jesus testimony — to put him to death, and they were not finding,
Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom; men de funno intet.
56 for many were bearing false testimony against him, and their testimonies were not alike.
Ty väl vittnade många falskt mot honom, men vittnesbörden stämde icke överens.
57 And certain having risen up, were bearing false testimony against him, saying —
Och några stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade:
58 'We heard him saying — I will throw down this sanctuary made with hands, and by three days, another made without hands I will build;'
"Vi hava själva hört honom säga: 'Jag skall bryta ned detta tempel, som är gjort med händer, och skall sedan på tre dagar bygga upp ett annat, som icke är gjort med händer.'"
59 and neither so was their testimony alike.
Men icke ens i det stycket stämde deras vittnesbörd överens.
60 And the chief priest, having risen up in the midst, questioned Jesus, saying, 'Thou dost not answer anything! what do these testify against thee?'
Då stod översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus och sade: "Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?"
61 and he was keeping silent, and did not answer anything. Again the chief priest was questioning him, and saith to him, 'Art thou the Christ — the Son of the Blessed?'
Men han teg och svarade intet. Åter frågade översteprästen honom och sade till honom: "Är du Messias, den Högtlovades Son?"
62 and Jesus said, 'I am; and ye shall see the Son of Man sitting on the right hand of the power, and coming with the clouds, of the heaven.'
Jesus svarade: "Jag är det. Och I skolen få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma med himmelens skyar."
63 And the chief priest, having rent his garments, saith, 'What need have we yet of witnesses?
Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Vad behöva vi mer några vittnen?
64 Ye heard the evil speaking, what appeareth to you?' and they all condemned him to be worthy of death,
I hörden hädelsen. Vad synes eder?" Då dömde de alla honom skyldig till döden.
65 and certain began to spit on him, and to cover his face, and to buffet him, and to say to him, 'Prophesy;' and the officers were striking him with their palms.
Och några begynte spotta på honom; och sedan de hade höljt över hans ansikte, slogo de honom på kinderna med knytnävarna och sade till honom: "Profetera." Också rättstjänarna slogo honom på kinderna.
66 And Peter being in the hall beneath, there doth come one of the maids of the chief priest,
Medan nu Petrus befann sig därnere på gården, kom en av översteprästens tjänstekvinnor dit.
67 and having seen Peter warming himself, having looked on him, she said, 'And thou wast with Jesus of Nazareth!'
Och när hon fick se Petrus, där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: "Också du var med nasaréen, denne Jesus."
68 and he denied, saying, 'I have not known [him], neither do I understand what thou sayest;' and he went forth without to the porch, and a cock crew.
Men han nekade och sade: "Jag varken vet eller förstår vad du menar." Sedan gick han ut på den yttre gården.
69 And the maid having seen him again, began to say to those standing near — 'This is of them;'
När tjänstekvinnan då fick se honom där, begynte hon åter säga till dem som stodo bredvid: "Denne är en av dem."
70 and he was again denying. And after a little again, those standing near said to Peter, 'Truly thou art of them, for thou also art a Galilean, and thy speech is alike;'
Då nekade han åter. Litet därefter sade återigen de som stodo där bredvid till Petrus: "Förvisso är du en av dem; du är ju också en galilé."
71 and he began to anathematize, and to swear — 'I have not known this man of whom ye speak;'
Då begynte han förbanna sig och svärja: "Jag känner icke den man som I talen om."
72 and a second time a cock crew, and Peter remembered the saying that Jesus said to him — 'Before a cock crow twice, thou mayest deny me thrice;' and having thought thereon — he was weeping.
Och i detsamma gol hanen för andra gången. Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt till honom: "Förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig." Och han brast ut i gråt.
