Luke 15
1 And all the tax-gatherers and the sinners were coming nigh to him, to hear him,
Och till honom gingo allehanda Publicaner och syndare, att de måtte höra honom.
2 and the Pharisees and the scribes were murmuring, saying — This one doth receive sinners, and doth eat with them.'
Och de Phariseer och Skriftlärde knorrade och sade: Denne undfår syndare, och äter med dem.
3 And he spake unto them this simile, saying,
Då sade han till dem denna liknelsen, sägandes:
4 'What man of you having a hundred sheep, and having lost one out of them, doth not leave behind the ninety-nine in the wilderness, and go on after the lost one, till he may find it?
Hvilken är den man ibland eder, som hafver hundrade får, och om han tappar bort ett af dem, låter han icke de nio och niotio uti öknene, och går efter det som borto är, tilldess han finner det?
5 and having found, he doth lay [it] on his shoulders rejoicing,
Och då han hafver det funnit, lägger han det på sina axlar med glädje.
6 and having come to the house, he doth call together the friends and the neighbours, saying to them, Rejoice with me, because I found my sheep — the lost one.
Och när han kommer hem i sitt hus, kallar han tillhopa sina vänner och grannar, och säger till dem: Glädjens med mig; ty jag hafver funnit mitt får, som borttappadt var.
7 'I say to you, that so joy shall be in the heaven over one sinner reforming, rather than over ninety-nine righteous men, who have no need of reformation.
Jag säger eder, att sammalunda varder ock glädje i himmelen öfver en syndare den sig bättrar, mer än öfver nio och niotio rättfärdiga, som ingen bättring behöfva.
8 'Or what woman having ten drachms, if she may lose one drachm, doth not light a lamp, and sweep the house, and seek carefully till that she may find?
Eller hvad qvinna är, som hafver tio penningar, om hon borttappar en af dem, tänder hon icke upp ljus, och sopar huset, och söker granneliga, tilldess hon finner honom?
9 and having found, she doth call together the female friends and the neighbours, saying, Rejoice with me, for I found the drachm that I lost.
Och då hon funnit hafver, kallar hon tillhopa sina vänner och grannqvinnor, och säger: Glädjens med mig; ty jag hafver funnit min penning, som jag tappat hade.
10 'So I say to you, joy doth come before the messengers of God over one sinner reforming.'
Sammalunda, säger jag eder, varder glädje för Guds Änglom öfver en syndare som sig bättrar.
11 And he said, 'A certain man had two sons,
Och han sade: En man hade två söner.
12 and the younger of them said to the father, Father, give me the portion of the substance falling to [me], and he divided to them the living.
Och den yngre af dem sade till fadren: Fader, få mig den parten af ägodelarna, som mig tillkommer. Och han bytte ägodelarna dem emellan.
13 'And not many days after, having gathered all together, the younger son went abroad to a far country, and there he scattered his substance, living riotously;
Och icke många dagar derefter, då den yngre sonen hade lagt all sin ting tillhopa, for han långt bort i främmande land; och der förfor han sina ägodelar, och lefde öfverflödeliga.
14 and he having spent all, there came a mighty famine on that country, and himself began to be in want;
Och sedan han allt förtärt hade, vardt en stor hunger i det landet; och han begynte lida nöd;
15 and having gone on, he joined himself to one of the citizens of that country, and he sent him to the fields to feed swine,
Och gick bort, och gaf sig till en borgare der i landet; och han sände honom till sin afvelsgård, att han skulle sköta hans svin.
16 and he was desirous to fill his belly from the husks that the swine were eating, and no one was giving to him.
Då begärade han uppfylla sin buk med draf, der svinen med föddes; och honom gaf ingen.
17 'And having come to himself, he said, How many hirelings of my father have a superabundance of bread, and I here with hunger am perishing!
Då besinnade han sig sjelf, och sade: Huru månge mins faders legodränger hafva bröd nog; och jag förgås här i hunger.
18 having risen, I will go on unto my father, and will say to him, Father, I did sin — to the heaven, and before thee,
Jag vill stå upp, och gå till min fader, och säga till honom: Fader, jag hafver syndat i himmelen, och för dig.
19 and no more am I worthy to be called thy son; make me as one of thy hirelings.
Jag är icke nu värd kallas din son; gör mig såsom en af dina legodränger.
20 'And having risen, he went unto his own father, and he being yet far distant, his father saw him, and was moved with compassion, and having ran he fell upon his neck and kissed him;
Och så stod han upp, och kom till sin fader. Och då han ännu långt ifrå var, såg honom hans fader, och begynte varkunna sig öfver honom, och lopp emot honom, föll honom om halsen, och kysste honom.
21 and the son said to him, Father, I did sin — to the heaven, and before thee, and no more am I worthy to be called thy son.
Och sonen sade till honom: Fader, jag hafver syndat i himmelen, och för dig; och är icke värd härefter kallas din son.
22 'And the father said unto his servants, Bring forth the first robe, and clothe him, and give a ring for his hand, and sandals for the feet;
Då sade fadren till sina tjenare: Bärer fram den yppersta klädningen, och kläder honom deruti; och får honom en ring på hans hand, och skor på hans fötter.
23 and having brought the fatted calf, kill [it], and having eaten, we may be merry,
Och hafver hit den gödda kalfven, och slagter honom; vi vilje äta, och göra oss glad.
24 because this my son was dead, and did live again, and he was lost, and was found; and they began to be merry.
Ty denne min son var död, och hafver fått lif igen; han var borttappad, och är funnen igen. Och de begynte göra sig glad.
25 'And his elder son was in a field, and as, coming, he drew nigh to the house, he heard music and dancing,
Men den äldre hans son var ute på markene; och när han kom, och nalkades husena, hörde han sjungas och dansas;
26 and having called near one of the young men, he was inquiring what these things might be,
Och kallade en af sina tjenare, och frågade honom, hvad det var.
27 and he said to him — Thy brother is arrived, and thy father did kill the fatted calf, because in health he did receive him back.
Då sade han till honom: Din broder är kommen; och din fader lät slagta den gödda kalfven, att han hafver honom helbregda igen.
28 'And he was angry, and would not go in, therefore his father, having come forth, was entreating him;
Då vardt han vred, och ville icke gå in. Då gick hans fader ut, och bad honom.
29 and he answering said to the father, Lo, so many years I do serve thee, and never thy command did I transgress, and to me thou didst never give a kid, that with my friends I might make merry;
Svarade han, och sade till fadren: Si, jag tjenar dig i så mång år, och hafver aldrig gångit af ditt bud; och du gaf mig aldrig ett kid, att jag måtte göra mig glad med mina vänner.
30 but when thy son — this one who did devour thy living with harlots — came, thou didst kill to him the fatted calf.
Men sedan denne din son kommen är, som sina ägodelar hafver förtärt med skökor, hafver du till honom slagtat den gödda kalfven.
31 'And he said to him, Child, thou art always with me, and all my things are thine;
Då sade han till honom: Min son, du äst alltid när mig, och allt det mitt är, det är ditt.
32 but to be merry, and to be glad, it was needful, because this thy brother was dead, and did live again, he was lost, and was found.'
Man måste nu glädjas och fröjdas; ty denne din broder var död, och fick lif igen; och var borttappad, och är igenfunnen.
