Lamentations 3
1 I [am] the man [who] hath seen affliction By the rod of His wrath.
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 Me He hath led, and causeth to go [in] darkness, and without light.
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 Surely against me He turneth back, He turneth His hand all the day.
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 He hath worn out my flesh and my skin. He hath broken my bones.
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 He hath built up against me, And setteth round poverty and weariness.
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 In dark places He hath caused me to dwell, As the dead of old.
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 He hath hedged me about, and I go not out, He hath made heavy my fetter.
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 Also when I call and cry out, He hath shut out my prayer.
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 He hath hedged my ways with hewn work, My paths He hath made crooked.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 A bear lying in wait He [is] to me, A lion in secret hiding-places.
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 My ways He is turning aside, and He pulleth me in pieces, He hath made me a desolation.
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 He hath trodden His bow, And setteth me up as a mark for an arrow.
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 He hath caused to enter into my reins The sons of His quiver.
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 I have been a derision to all my people, Their song all the day.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 He hath filled me with bitter things, He hath filled me [with] wormwood.
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 And He breaketh with gravel my teeth, He hath covered me with ashes.
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 And Thou castest off from peace my soul, I have forgotten prosperity.
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 And I say, Perished hath my strength and my hope from Jehovah.
Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
19 Remember my affliction and my mourning, Wormwood and gall!
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 Remember well, and bow down doth my soul in me.
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 This I turn to my heart — therefore I hope.
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 The kindnesses of Jehovah! For we have not been consumed, For not ended have His mercies.
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 New every morning, abundant [is] thy faithfulness.
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 My portion [is] Jehovah, hath my soul said, Therefore I hope for Him.
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 Good [is] Jehovah to those waiting for Him, To the soul [that] seeketh Him.
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 Good! when one doth stay and stand still For the salvation of Jehovah.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 Good for a man that he beareth a yoke in his youth.
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 He sitteth alone, and is silent, For He hath laid [it] upon him.
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 He putteth in the dust his mouth, if so be there is hope.
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 He giveth to his smiter the cheek, He is filled with reproach.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 For the Lord doth not cast off to the age.
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 For though He afflicted, yet He hath pitied, According to the abundance of His kindness.
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 For He hath not afflicted with His heart, Nor doth He grieve the sons of men.
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 To bruise under one's feet any bound ones of earth,
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 To turn aside the judgment of a man, Over-against the face of the Most High,
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 To subvert a man in his cause, the Lord hath not approved.
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 Who [is] this — he hath said, and it is, [And] the Lord hath not commanded [it]?
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 From the mouth of the Most High Go not forth the evils and the good.
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 What — sigh habitually doth a living man, A man for his sin?
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 We search our ways, and investigate, And turn back unto Jehovah.
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 We lift up our heart on the hands unto God in the heavens.
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 We — we have transgressed and rebelled, Thou — Thou hast not forgiven.
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 Thou hast covered Thyself with anger, And dost pursue us; Thou hast slain — Thou hast not pitied.
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 Thou hast covered Thyself with a cloud, So that prayer doth not pass through.
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 Offscouring and refuse Thou dost make us In the midst of the peoples.
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 Opened against us their mouth have all our enemies.
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Fear and a snare hath been for us, Desolation and destruction.
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 Rivulets of water go down my eye, For the destruction of the daughter of my people.
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 Mine eye is poured out, And doth not cease without intermission,
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 Till Jehovah looketh and seeth from the heavens,
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 My eye affecteth my soul, Because of all the daughters of my city.
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 Hunted me sore as a bird have my enemies without cause.
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 They have cut off in a pit my life, And they cast a stone against me.
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 Flowed have waters over my head, I have said, I have been cut off.
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
55 I called Thy name, O Jehovah, from the lower pit.
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 My voice Thou hast heard, Hide not Thine ear at my breathing — at my cry.
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 Thou hast drawn near in the day I call Thee, Thou hast said, Fear not.
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
58 Thou hast pleaded, O Lord, the pleadings of my soul, Thou hast redeemed my life.
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 Thou hast seen, O Jehovah, my overthrow, Judge Thou my cause.
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 Thou hast seen all their vengeance, All their thoughts of me.
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 Thou hast heard their reproach, O Jehovah, All their thoughts against me,
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 The lips of my withstanders, Even their meditation against me all the day.
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 Their sitting down, and their rising up, Behold attentively, I [am] their song.
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 Thou returnest to them the deed, O Jehovah, According to the work of their hands.
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 Thou givest to them a covered heart, Thy curse to them.
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 Thou pursuest in anger, and destroyest them, From under the heavens of Jehovah!
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
