Job 7
1 Is there not a warfare to man on earth? And as the days of an hireling his days?
En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.
2 As a servant desireth the shadow, And as a hireling expecteth his wage,
Hon är lik en träl som flämtar efter skugga, lik en dagakarl som får bida efter sin lön.
3 So I have been caused to inherit months of vanity, And nights of misery they numbered to me.
Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott.
4 If I lay down then I said, 'When do I rise!' And evening hath been measured, And I have been full of tossings till dawn.
Så snart jag har lagt mig, är min fråga: "När skall jag då få stå upp?" Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.
5 Clothed hath been my flesh [with] worms, And a clod of dust, My skin hath been shrivelled and is loathsome,
Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder.
6 My days swifter than a weaving machine, And they are consumed without hope.
Mina dagar fly snabbare än vävarens spole; de försvinna utan något hopp.
7 Remember Thou that my life [is] a breath, Mine eye turneth not back to see good.
Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.
8 The eye of my beholder beholdeth me not. Thine eyes [are] upon me — and I am not.
Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.
9 Consumed hath been a cloud, and it goeth, So he who is going down to Sheol cometh not up. (Sheol h7585)
Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort, så är den som har farit ned i dödsriket; han kommer ej åter upp därifrån. (Sheol h7585)
10 He turneth not again to his house, Nor doth his place discern him again.
Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.
11 Also I — I withhold not my mouth — I speak in the distress of my spirit, I talk in the bitterness of my soul.
Därför vill jag nu icke lägga band på min mun, jag vill taga till orda i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bedrövelse.
12 A sea -[monster] am I, or a dragon, That thou settest over me a guard?
Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder, så att du måste sätta ut vakt mot mig?
13 When I said, 'My bed doth comfort me,' He taketh away in my talking my couch.
När jag hoppas att min bädd skall trösta mig, att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,
14 And thou hast affrighted me with dreams, And from visions thou terrifiest me,
då förfärar du mig genom drömmar, och med syner förskräcker du mig.
15 And my soul chooseth strangling, Death rather than my bones.
Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd, hellre dö än vara blott knotor!
16 I have wasted away — not to the age do I live. Cease from me, for my days [are] vanity.
Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.
17 What [is] man that Thou dost magnify him? And that Thou settest unto him Thy heart?
Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga,
18 And inspectest him in the mornings, In the evenings dost try him?
synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?
19 How long dost Thou not look from me? Thou dost not desist till I swallow my spittle.
Huru länge skall det dröja, innan du vänder din blick ifrån mig, lämnar mig i fred ett litet andetag?
20 I have sinned, what do I to Thee, O watcher of man? Why hast Thou set me for a mark to Thee, And I am for a burden to myself — and what?
Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig, du människornas bespejare? Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp och låtit mig bliva en börda för mig själv?
21 Thou dost not take away my transgression, And cause to pass away mine iniquity, Because now, for dust I lie down: And Thou hast sought me — and I am not!
Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse, icke tillgiva mig min missgärning? Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet; om du söker efter mig, så är jag icke mer.
