Job 6
1 And Job answereth and saith: —
Då tog Job till orda och sade:
2 O that my provocation were thoroughly weighed, And my calamity in balances They would lift up together!
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 For now, than the sands of the sea it is heavier, Therefore my words have been rash.
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 For arrows of the Mighty [are] with me, Whose poison is drinking up my spirit. Terrors of God array themselves [for] me!
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 Brayeth a wild ass over tender grass? Loweth an ox over his provender?
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 Eaten is an insipid thing without salt? Is there sense in the drivel of dreams?
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 My soul is refusing to touch! They [are] as my sickening food.
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 O that my request may come, That God may grant my hope!
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 That God would please — and bruise me, Loose His hand and cut me off!
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 And yet it is my comfort, (And I exult in pain — He doth not spare, ) That I have not hidden The sayings of the Holy One.
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 What [is] my power that I should hope? And what mine end That I should prolong my life?
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 Is my strength the strength of stones? Is my flesh brazen?
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 Is not my help with me, And substance driven from me?
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 To a despiser of his friends [is] shame, And the fear of the Mighty he forsaketh.
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 My brethren have deceived as a brook, As a stream of brooks they pass away.
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 That are black because of ice, By them doth snow hide itself.
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 By the time they are warm they have been cut off, By its being hot they have been Extinguished from their place.
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 Turn aside do the paths of their way, They ascend into emptiness, and are lost.
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 Passengers of Tema looked expectingly, Travellers of Sheba hoped for them.
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 They were ashamed that one hath trusted, They have come unto it and are confounded.
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 Surely now ye have become the same! Ye see a downfall, and are afraid.
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 Is it because I said, Give to me? And, By your power bribe for me?
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 And, Deliver me from the hand of an adversary? And, From the hand of terrible ones ransom me?
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 Shew me, and I — I keep silent, And what I have erred, let me understand.
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 How powerful have been upright sayings, And what doth reproof from you reprove?
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 For reproof — do you reckon words? And for wind — sayings of the desperate.
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 Anger on the fatherless ye cause to fall, And are strange to your friend.
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 And, now, please, look upon me, Even to your face do I lie?
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 Turn back, I pray you, let it not be perverseness, Yea, turn back again — my righteousness [is] in it.
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 Is there in my tongue perverseness? Discerneth not my palate desirable things?
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
