Job 34
1 And Elihu answereth and saith:
Och Elihu tog till orda och sade:
2 Hear, O wise men, my words, And, O knowing ones, give ear to me.
Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
3 For the ear doth try words, And the palate tasteth to eat.
Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
4 Judgment let us choose for ourselves, Let us know among ourselves what [is] good.
Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
5 For Job hath said, 'I have been righteous, And God hath turned aside my right,
Se, Job har sagt: "Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
6 Against my right do I lie? Mortal [is] mine arrow — without transgression.'
Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit."
7 Who [is] a man like Job? He drinketh scoffing like water,
Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
8 And he hath travelled for company With workers of iniquity, So as to go with men of wickedness.
han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
9 For he hath said, 'It doth not profit a man, When he delighteth himself with God.'
Ty han säger: "Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud."
10 Therefore, O men of heart, hearken to me; Far be it from God to do wickedness, And [from] the Mighty to do perverseness:
Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
11 For the work of man he repayeth to him, And according to the path of each He doth cause him to find.
Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
12 Yea, truly, God doth not do wickedly, And the Mighty doth not pervert judgment.
Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
13 Who hath inspected for Himself the earth? And who hath placed all the habitable world?
Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
14 If He doth set on him His heart, His spirit and his breath unto Him He gathereth.
Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
15 Expire doth all flesh together, And man to dust returneth.
då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
16 And if [there is] understanding, hear this, Give ear to the voice of my words.
Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
17 Yea, doth one hating justice govern? Or the Most Just dost thou condemn?
Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
18 Who hath said to a king — 'Worthless,' Unto princes — 'Wicked?'
Får man då säga till en konung: "Du ogärningsman", eller till en furste: "Du ogudaktige"?
19 That hath not accepted the person of princes, Nor hath known the rich before the poor, For a work of His hands [are] all of them.
Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
20 [In] a moment they die, and at midnight Shake do people, and they pass away, And they remove the mighty without hand.
I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
21 For His eyes [are] on the ways of each, And all his steps He doth see.
Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
22 There is no darkness nor death-shade, For workers of iniquity to be hidden there;
Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
23 For He doth not suffer man any more, To go unto God in judgment,
Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
24 He breaketh the mighty — no searching! And He appointeth others in their stead.
Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
25 Therefore He knoweth their works, And He hath overturned by night, And they are bruised.
Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
26 As wicked He hath stricken them, In the place of beholders.
Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
27 Because that against right They have turned aside from after Him, And none of His ways have considered wisely,
eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
28 To cause to come in unto Him The cry of the poor, And the cry of the afflicted He heareth.
De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
29 And He giveth rest, and who maketh wrong? And hideth the face, and who beholdeth it? And in reference to a nation and to a man, [It is] the same.
Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
30 From the reigning of a profane man, From the snares of a people;
när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
31 For unto God hath any said: 'I have taken away, I do not corruptly,
Kan man väl säga till Gud: "Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
32 Besides [that which] I see, shew Thou me, If iniquity I have done — I do not add?'
Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer."
33 By thee doth He recompense, That thou hast refused — That thou dost choose, and not I? And what thou hast known, speak.
Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
34 Let men of heart say to me, And a wise man is hearkening to me.
Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
35 Job — not with knowledge doth he speak, And his words [are] not with wisdom.
"Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd."
36 My Father! let Job be tried — unto victory, Because of answers for men of iniquity,
Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
37 For he doth add to his sin, Transgression among us he vomiteth, And multiplieth his sayings to God.
Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.
