Job 32
1 And these three men cease from answering Job, for he [is] righteous in his own eyes,
De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2 and burn doth the anger of Elihu son of Barachel the Buzite, of the family of Ram; against Job hath his anger burned, because of his justifying himself more than God;
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3 and against his three friends hath his anger burned, because that they have not found an answer, and condemn Job.
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
4 And Elihu hath waited earnestly beside Job with words, for they are older than he in days.
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5 And Elihu seeth that there is no answer in the mouth of the three men, and his anger burneth.
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6 And Elihu son of Barachel the Buzite answereth and saith: — Young I [am] in days, and ye [are] age Therefore I have feared, And am afraid of shewing you my opinion.
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7 I said: Days do speak, And multitude of years teach wisdom.
Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."
8 Surely a spirit is in man, And the breath of the Mighty One Doth cause them to understand.
Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9 The multitude are not wise, Nor do the aged understand judgment.
Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10 Therefore I have said: Hearken to me, I do shew my opinion — even I.
Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11 Lo, I have waited for your words, I give ear unto your reasons, Till ye search out sayings.
Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12 And unto you I attend, And lo, there is no reasoner for Job, [Or] answerer of his sayings among you.
Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13 Lest ye say, We have found wisdom, God doth thrust him away, not man.
Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."
14 And he hath not set in array words for me, And with your sayings I do not answer him.
Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15 (They have broken down, They have not answered again, They removed from themselves words.
Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16 And I have waited, but they do not speak, For they have stood still, They have not answered any more.)
Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17 I answer, even I — my share, I shew my opinion — even I.
Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18 For I have been full of words, Distressed me hath the spirit of my breast,
Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19 Lo, my breast [is] as wine not opened, Like new bottles it is broken up.
Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20 I speak, and there is refreshment to me, I open my lips and answer.
Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21 Let me not, I pray you, accept the face of any, Nor unto man give flattering titles,
Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22 For I have not known to give flattering titles, In a little doth my Maker take me away.
Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
