Job 32
1 And these three men cease from answering Job, for he [is] righteous in his own eyes,
Då vände de tre män åter att svara Job; efter han höll sig rättfärdigan.
2 and burn doth the anger of Elihu son of Barachel the Buzite, of the family of Ram; against Job hath his anger burned, because of his justifying himself more than God;
Men Elihu, Baracheels son, af Bus af Kams slägte, vardt vreder uppå Job, att han höll sina själ rättfärdigare än Gud.
3 and against his three friends hath his anger burned, because that they have not found an answer, and condemn Job.
Ock vardt han vred uppå de tre hans vänner, att de intet svar funno, och dock fördömde Job.
4 And Elihu hath waited earnestly beside Job with words, for they are older than he in days.
Ty Elihu hade bidt, så länge de hade talat med Job, efter de voro äldre än han.
5 And Elihu seeth that there is no answer in the mouth of the three men, and his anger burneth.
Derföre, då, han såg, att intet svar var i de tre mäns mun, vardt han vred.
6 And Elihu son of Barachel the Buzite answereth and saith: — Young I [am] in days, and ye [are] age Therefore I have feared, And am afraid of shewing you my opinion.
Och så svarade Elihu, Baracheels son, af Bus, och sade: Jag är ung, och I ären gamle, derföre hafver jag skytt, och fruktat bevisa min konst på eder.
7 I said: Days do speak, And multitude of years teach wisdom.
Jag tänkte: Låt åren tala, och åldren bevisa vishet.
8 Surely a spirit is in man, And the breath of the Mighty One Doth cause them to understand.
Men anden är i menniskone, och dens Allsmägtigas Ande gör henne förståndiga.
9 The multitude are not wise, Nor do the aged understand judgment.
Mästarena äro icke de visaste, och de gamle förstå icke hvad rätt är.
10 Therefore I have said: Hearken to me, I do shew my opinion — even I.
Derföre vill jag ock tala; hör härtill, jag vill ock bevisa mina konst.
11 Lo, I have waited for your words, I give ear unto your reasons, Till ye search out sayings.
Si, jag hafver bidt, medan I talat hafven; jag hafver gifvit akt på edart förstånd, tilldess I hafven gjort en ända på edart tal.
12 And unto you I attend, And lo, there is no reasoner for Job, [Or] answerer of his sayings among you.
Och jag hafver haft akt uppå eder, och si, ingen är ibland eder, som Job straffa, eller till hans ord svara kan.
13 Lest ye say, We have found wisdom, God doth thrust him away, not man.
I mågen tilläfventyrs säga: Vi hafve drabbat på vishetena, att Gud hafver bortkastat honom, och ingen annar.
14 And he hath not set in array words for me, And with your sayings I do not answer him.
Det talet gör mig icke fyllest; jag vill intet svara honom, efter som I taladen.
15 (They have broken down, They have not answered again, They removed from themselves words.
Ack! de uppgifvas, och kunna intet mer svara; de kunna intet mer tala.
16 And I have waited, but they do not speak, For they have stood still, They have not answered any more.)
Efter jag nu bidt hafver, och de kunna intet tala; förty de stå tyste, och svara intet mer;
17 I answer, even I — my share, I shew my opinion — even I.
Vill jag dock svara min part, och bevisa mina konst;
18 For I have been full of words, Distressed me hath the spirit of my breast,
Ty jag är så full med ordom, att min ande ängslas i minom buk.
19 Lo, my breast [is] as wine not opened, Like new bottles it is broken up.
Si, min buk är såsom must, dem tilltäppt är, hvilken ny fat sönderslår.
20 I speak, and there is refreshment to me, I open my lips and answer.
Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och svara.
21 Let me not, I pray you, accept the face of any, Nor unto man give flattering titles,
Jag vill på ingens person se, och ingo mennisko till vilja tala;
22 For I have not known to give flattering titles, In a little doth my Maker take me away.
Förty jag vet icke, om jag så gjorde, om min skapare innan en kort tid mig borttagandes vorde.
