Job 31
1 A covenant I made for mine eyes, And what — do I attend to a virgin?
Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
2 And what [is] the portion of God from above? And the inheritance of the Mighty from the heights?
Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
3 Is not calamity to the perverse? And strangeness to workers of iniquity?
Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
4 Doth not He see my ways, And all my steps number?
Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
5 If I have walked with vanity, And my foot doth hasten to deceit,
Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
6 He doth weigh me in righteous balances, And God doth know my integrity.
Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
7 If my step doth turn aside from the way, And after mine eyes hath my heart gone, And to my hands cleaved hath blemish,
Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
8 Let me sow — and another eat, And my products let be rooted out.
Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
9 If my heart hath been enticed by woman, And by the opening of my neighbour I laid wait,
Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
10 Grind to another let my wife, And over her let others bend.
Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
11 For it [is] a wicked thing, and a judicial iniquity;
Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
12 For a fire it [is], to destruction it consumeth, And among all mine increase doth take root,
en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
13 If I despise the cause of my man-servant, And of my handmaid, In their contending with me,
Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
14 Then what do I do when God ariseth? And when He doth inspect, What do I answer Him?
Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
15 Did not He that made me in the womb make him? Yea, prepare us in the womb doth One.
Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
16 If I withhold from pleasure the poor, And the eyes of the widow do consume,
Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
17 And I do eat my morsel by myself, And the orphan hath not eat of it,
Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
18 (But from my youth He grew up with me as [with] a father, And from the belly of my mother I am led.)
Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
19 If I see [any] perishing without clothing, And there is no covering to the needy,
Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
20 If his loins have not blessed me, And from the fleece of my sheep He doth not warm himself,
Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
21 If I have waved at the fatherless my hand, When I see in [him] the gate of my court,
Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
22 My shoulder from its blade let fall, And mine arm from the bone be broken.
Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
23 For a dread unto me [is] calamity [from] God, And because of His excellency I am not able.
Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
24 If I have made gold my confidence, And to the pure gold have said, 'My trust,'
Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
25 If I rejoice because great [is] my wealth, And because abundance hath my hand found,
Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
26 If I see the light when it shineth, And the precious moon walking,
Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
27 And my heart is enticed in secret, And my hand doth kiss my mouth,
att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
28 It also [is] a judicial iniquity, For I had lied to God above.
Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
29 If I rejoice at the ruin of my hater, And stirred up myself when evil found him,
Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
30 Yea, I have not suffered my mouth to sin, To ask with an oath his life.
Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
31 If not — say ye, O men of my tent, 'O that we had of his flesh, we are not satisfied.'
Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
32 In the street doth not lodge a stranger, My doors to the traveller I open.
Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
33 If I have covered as Adam my transgressions, To hide in my bosom mine iniquity,
Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
34 Because I fear a great multitude, And the contempt of families doth affright me, Then I am silent, I go not out of the opening.
av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
35 Who giveth to me a hearing? lo, my mark. The Mighty One doth answer me, And a bill hath mine adversary written.
Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
36 If not — on my shoulder I take it up, I bind it a crown on myself.
Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
37 The number of my steps I tell Him, As a leader I approach Him.
Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
38 If against me my land doth cry out, And together its furrows weep,
Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
39 If its strength I consumed without money, And the life of its possessors, I have caused to breathe out,
Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
40 Instead of wheat let a thorn go forth, And instead of barley a useless weed! The words of Job are finished.
Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
