Job 21
1 And Job answereth and saith: —
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Hear ye diligently my word, And this is your consolation.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Bear with me, and I speak, And after my speaking — ye may deride.
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 I — to man [is] my complaint? and if [so], wherefore May not my temper become short?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Turn unto me, and be astonished, And put hand to mouth.
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 Yea, if I have remembered, then I have been troubled. And my flesh hath taken fright.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 Wherefore do the wicked live? They have become old, Yea, they have been mighty in wealth.
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 Their seed is established, Before their face with them, And their offspring before their eyes.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Their houses [are] peace without fear, Nor [is] a rod of God upon them.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 His bullock hath eaten corn, and doth not loath. His cow bringeth forth safely, And doth not miscarry.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 They send forth as a flock their sucklings, And their children skip,
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 They lift [themselves] up at timbrel and harp, And rejoice at the sound of an organ.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 And they say to God, 'Turn aside from us, And the knowledge of Thy ways We have not desired.
Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 What [is] the Mighty One that we serve Him? And what do we profit when we meet with Him?'
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"
16 Lo, not in their hand [is] their good, (The counsel of the wicked Hath been far from me.)
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 How oft is the lamp of the wicked extinguished, And come on them doth their calamity? Pangs He apportioneth in His anger.
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 They are as straw before wind, And as chaff a hurricane hath stolen away,
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 God layeth up for his sons his sorrow, He giveth recompense unto him — and he knoweth.
"Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 His own eyes see his destruction, And of the wrath of the Mighty he drinketh.
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 For what [is] his delight in his house after him, And the number of his months cut off?
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 To God doth [one] teach knowledge, And He the high doth judge?
"Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"
23 This [one] dieth in his perfect strength, Wholly at ease and quiet.
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 His breasts have been full of milk, And marrow his bones doth moisten.
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 And this [one] dieth with a bitter soul, And have not eaten with gladness.
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 Together — on the dust they lie down, And the worm doth cover them over.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 Lo, I have known your thoughts, And the devices against me ye do wrongfully.
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 For ye say, 'Where [is] the house of the noble? And where the tent — The tabernacles of the wicked?'
I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"
29 Have ye not asked those passing by the way? And their signs do ye not know?
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 That to a day of calamity is the wicked spared. To a day of wrath they are brought.
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 Who doth declare to his face his way? And [for] that which he hath done, Who doth give recompence to him?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 And he — to the graves he is brought. And over the heap a watch is kept.
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 Sweet to him have been the clods of the valley, And after him every man he draweth, And before him there is no numbering.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 And how do ye comfort me [with] vanity, And in your answers hath been left trespass?
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
