Job 20
1 And Zophar the Naamathite answereth and saith: —
Då svarade Zophar af Naema, och sade:
2 Therefore my thoughts cause me to answer, And because of my sensations in me.
Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;
3 The chastisement of my shame I hear, And the spirit of mine understanding Doth cause me to answer:
Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.
4 This hast thou known from antiquity? Since the placing of man on earth?
Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;
5 That the singing of the wicked [is] short, And the joy of the profane for a moment,
Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?
6 Though his excellency go up to the heavens, And his head against a cloud he strike —
Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,
7 As his own dung for ever he doth perish, His beholders say: 'Where [is] he?'
Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?
8 As a dream he fleeth, and they find him not, And he is driven away as a vision of the night,
Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.
9 The eye hath not seen him, and addeth not. And not again doth his place behold him.
Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.
10 His sons do the poor oppress, And his hands give back his wealth.
Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.
11 His bones have been full of his youth, And with him on the dust it lieth down.
Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.
12 Though he doth sweeten evil in his mouth, Doth hide it under his tongue,
Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.
13 Hath pity on it, and doth not forsake it, And keep it back in the midst of his palate,
Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.
14 His food in his bowels is turned, The bitterness of asps [is] in his heart.
Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.
15 Wealth he hath swallowed, and doth vomit it. From his belly God driveth it out.
De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.
16 Gall of asps he sucketh, Slay him doth the tongue of a viper.
Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.
17 He looketh not on rivulets, Flowing of brooks of honey and butter.
Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.
18 He is giving back [what] he laboured for, And doth not consume [it]; As a bulwark [is] his exchange, and he exults not.
Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.
19 For he oppressed — he forsook the poor, A house he hath taken violently away, And he doth not build it.
Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver;
20 For he hath not known ease in his belly. With his desirable thing he delivereth not himself.
Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.
21 There is not a remnant to his food, Therefore his good doth not stay.
Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.
22 In the fulness of his sufficiency he is straitened. Every perverse hand doth meet him.
Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.
23 It cometh to pass, at the filling of his belly, He sendeth forth against him The fierceness of His anger, Yea, He raineth on him in his eating.
Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid.
24 He fleeth from an iron weapon, Pass through him doth a bow of brass.
Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.
25 One hath drawn, And it cometh out from the body, And a glittering weapon from his gall proceedeth. On him [are] terrors.
Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.
26 All darkness is hid for his treasures, Consume him doth a fire not blown, Broken is the remnant in his tent.
Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.
27 Reveal do the heavens his iniquity, And earth is raising itself against him.
Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.
28 Remove doth the increase of his house, Poured forth in a day of His anger.
Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.
29 This [is] the portion of a wicked man from God. And an inheritance appointed him by God.
Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.
