Job 18
1 And Bildad the Shuhite answereth and saith: —
Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 When do ye set an end to words? Consider ye, and afterwards do we speak.
Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
3 Wherefore have we been reckoned as cattle? We have been defiled in your eyes!
Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
4 (He is tearing himself in his anger.) For thy sake is earth forsaken? And removed is a rock from its place?
Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
5 Also, the light of the wicked is extinguished. And there doth not shine a spark of his fire.
Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
6 The light hath been dark in his tent, And his lamp over him is extinguished.
Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
7 Straitened are the steps of his strength, And cast him down doth his own counsel.
Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
8 For he is sent into a net by his own feet, And on a snare he doth walk habitually.
Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
9 Seize on the heel doth a gin, Prevail over him do the designing.
snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
10 Hidden in the earth is his cord, And his trap on the path.
garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
11 Round about terrified him have terrors, And they have scattered him — at his feet.
Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
12 Hungry is his sorrow, And calamity is ready at his side.
Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
13 It consumeth the parts of his skin, Consume his parts doth death's first-born.
Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
14 Drawn from his tent is his confidence, And it causeth him to step to the king of terrors.
Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
15 It dwelleth in his tent — out of his provender, Scattered over his habitation is sulphur.
I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
16 From beneath his roots are dried up, And from above cut off is his crop.
Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
17 His memorial hath perished from the land, And he hath no name on the street.
Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
18 They thrust him from light unto darkness, And from the habitable earth cast him out.
Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
19 He hath no continuator, Nor successor among his people, And none is remaining in his dwellings.
Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
20 At this day westerns have been astonished And easterns have taken fright.
Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
21 Only these [are] tabernacles of the perverse, And this the place God hath not known.
Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
