Job 16
1 And Job answereth and saith: —
Därefter tog Job till orda och sade:
2 I have heard many such things, Miserable comforters [are] ye all.
Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
3 Is there an end to words of wind? Or what doth embolden thee that thou answerest?
Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
4 I also, like you, might speak, If your soul were in my soul's stead. I might join against you with words, And nod at you with my head.
Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
5 I might harden you with my mouth, And the moving of my lips might be sparing.
Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
6 If I speak, my pain is not restrained, And I cease — what goeth from me?
Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
7 Only, now, it hath wearied me; Thou hast desolated all my company,
Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
8 And Thou dost loathe me, For a witness it hath been, And rise up against me doth my failure, In my face it testifieth.
Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
9 His anger hath torn, and he hateth me, He hath gnashed at me with his teeth, My adversary sharpeneth his eyes for me.
I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
10 They have gaped on me with their mouth, In reproach they have smitten my cheeks, Together against me they set themselves.
Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
11 God shutteth me up unto the perverse, And to the hands of the wicked turneth me over.
Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
12 At ease I have been, and he breaketh me, And he hath laid hold on my neck, And he breaketh me in pieces, And he raiseth me to him for a mark.
Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
13 Go round against me do his archers. He splitteth my reins, and spareth not, He poureth out to the earth my gall.
från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
14 He breaketh me — breach upon breach, He runneth upon me as a mighty one.
Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
15 Sackcloth I have sewed on my skin, And have rolled in the dust my horn.
Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
16 My face is foul with weeping, And on mine eyelids [is] death-shade.
Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
17 Not for violence in my hands, And my prayer [is] pure.
Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
18 O earth, do not thou cover my blood! And let there not be a place for my cry.
Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
19 Also, now, lo, in the heavens [is] my witness, And my testifier in the high places.
Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
20 My interpreter [is] my friend, Unto God hath mine eye dropped:
Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
21 And he reasoneth for a man with God, And a son of man for his friend.
Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
22 When a few years do come, Then a path I return not do I go.
Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
