Job 13
1 Lo, all — hath mine eye seen, Heard hath mine ear, and it attendeth to it.
Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
2 According to your knowledge I have known — also I. I am not fallen more than you.
Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
3 Yet I for the Mighty One do speak, And to argue for God I delight.
Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
4 And yet, ye [are] forgers of falsehood, Physicians of nought — all of you,
Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
5 O that ye would keep perfectly silent, And it would be to you for wisdom.
Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
6 Hear, I pray you, my argument, And to the pleadings of my lips attend,
Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
7 For God do ye speak perverseness? And for Him do ye speak deceit?
Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
8 His face do ye accept, if for God ye strive?
Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
9 Is [it] good that He doth search you, If, as one mocketh at a man, ye mock at Him?
Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
10 He doth surely reprove you, if in secret ye accept faces.
Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
11 Doth not His excellency terrify you? And His dread fall upon you?
Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
12 Your remembrances [are] similes of ashes, For high places of clay your heights.
Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
13 Keep silent from me, and I speak, And pass over me doth what?
Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
14 Wherefore do I take my flesh in my teeth? And my soul put in my hand?
Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
15 Lo, He doth slay me — I wait not! Only, my ways unto His face I argue.
Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
16 Also — He [is] to me for salvation, For the profane cometh not before Him.
Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
17 Hear ye diligently my word, And my declaration with your ears.
Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
18 Lo, I pray you, I have set in order the cause, I have known that I am righteous.
Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
19 Who [is] he that doth strive with me? For now I keep silent and gasp.
Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
20 Only two things, O God, do with me: Then from Thy face I am not hidden.
Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
21 Thy hand put far off from me, And Thy terror let not terrify me.
din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
22 And call Thou, and I — I answer, Or — I speak, and answer Thou me.
Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
23 How many iniquities and sins have I? My transgression and my sin let me know.
Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
24 Why dost Thou hide Thy face? And reckonest me for an enemy to Thee?
Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
25 A leaf driven away dost Thou terrify? And the dry stubble dost Thou pursue?
Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
26 For Thou writest against me bitter things, And causest me to possess iniquities of my youth:
Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
27 And puttest in the stocks my feet, And observest all my paths, On the roots of my feet Thou settest a print,
du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
28 And he, as a rotten thing, weareth away, As a garment hath a moth consumed him.
Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
