James 3
1 Many teachers become not, my brethren, having known that greater judgment we shall receive,
Mine bröder, farer icke hvar man efter att vara lärare; vetande att vi dess större dom fåm.
2 for we all make many stumbles; if any one in word doth not stumble, this one [is] a perfect man, able to bridle also the whole body;
Ty i mång stycke fele vi alle; men den der icke felar uti ett ord, han är en fullkommen man, och kan regera hela lekamen med betsel.
3 lo, the bits we put into the mouths of the horses for their obeying us, and their whole body we turn about;
Si, vi läggom hästomen betsel i munnen, att de skola lyda oss, och omkastom deras hela kropp.
4 lo, also the ships, being so great, and by fierce winds being driven, are led about by a very small helm, whithersoever the impulse of the helmsman doth counsel,
Si ock skeppen, ehuru stor de äro, och af starkt väder drifvas, varda de dock likväl omvänd med ett litet roder, ehvart rodermannen vill.
5 so also the tongue is a little member, and doth boast greatly; lo, a little fire how much wood it doth kindle!
Så är ock tungan en klen lem, och kommer stor ting åstad; si en liten eld, huru stor skog han upptänder.
6 and the tongue [is] a fire, the world of the unrighteousness, so the tongue is set in our members, which is spotting our whole body, and is setting on fire the course of nature, and is set on fire by the gehenna. (Geenna g1067)
Och tungan är ock en eld, en verld full med orätt. Så är ock tungan ibland våra lemmar, och besmittar hela lekamen, och upptänder all vår umgängelse, då hon upptänd är af helvete. (Geenna g1067)
7 For every nature, both of beasts and of fowls, both of creeping things and things of the sea, is subdued, and hath been subdued, by the human nature,
Ty all natur, både djurs, och foglars, och ormars, och deras som i hafvet äro, varder tam, och är tamd af menniskors natur;
8 and the tongue no one of men is able to subdue, [it is] an unruly evil, full of deadly poison,
Men tungan kan ingen menniska tämja, det oroliga onda, full med dödelig förgift.
9 with it we do bless the God and Father, and with it we do curse the men made according to the similitude of God;
Med henne prise vi Gud, och Fadren; och med henne bannom vi menniskorna, som äro skapade efter Guds liknelse.
10 out of the same mouth doth come forth blessing and cursing; it doth not need, my brethren, these things so to happen;
Af samma mun går pris och bannor. Det bör icke, mine bröder, så vara.
11 doth the fountain out of the same opening pour forth the sweet and the bitter?
Icke gifver en källa af ett hål både sött och bäskt vatten?
12 is a fig-tree able, my brethren, olives to make? or a vine figs? so no fountain salt and sweet water [is able] to make.
Icke kan fikonträt, mine bröder, bära oljo, eller vinträt fikon? Så kan ock ingen källa salt och sött vatten gifva.
13 Who [is] wise and intelligent among you? let him shew out of the good behaviour his works in meekness of wisdom,
Ho är vis och klok ibland eder, han bevise med sin goda umgängelse sina gerningar, uti saktmodighet och visdom.
14 and if bitter zeal ye have, and rivalry in your heart, glory not, nor lie against the truth;
Om I hafven bittert nit och träto uti edart hjerta, berömmer eder icke, och ljuger icke emot sanningen.
15 this wisdom is not descending from above, but earthly, physical, demon-like,
Ty den visdom är icke ofvanefter kommen, utan är jordisk, mennisklig, och djefvulsk.
16 for where zeal and rivalry [are], there is insurrection and every evil matter;
Ty hvar nit och träta är, der är ostadighet och allt ondt.
17 and the wisdom from above, first, indeed, is pure, then peaceable, gentle, easily entreated, full of kindness and good fruits, uncontentious, and unhypocritical: —
Men den visdom, som ofvanefter är, han är först kysk, och sedan fridsam, saktmodig, låter säga sig, full med barmhertighet och goda frukter, opartisk, oskrymtelig.
18 and the fruit of the righteousness in peace is sown to those making peace.
Men rättfärdighetenes frukt varder sådd i frid, dem som frid hålla.
