1 Peter 2

1 Having put aside, then, all evil, and all guile, and hypocrisies, and envyings, and all evil speakings,

Så läggen då bort all ondska och allt svek så ock skrymteri och avund och allt förtal.

2 as new-born babes the word's pure milk desire ye, that in it ye may grow,

Och då I nu ären nyfödda barn, så längten efter att få den andliga oförfalskade mjölken, på det att I genom den mån växa upp till frälsning,

3 if so be ye did taste that the Lord [is] gracious,

om I annars haven »smakat att Herren är god».

4 to whom coming — a living stone — by men, indeed, having been disapproved of, but with God choice, precious,

Och kommen till honom, den levande stenen, som väl av människor är förkastad, men inför Gud är »utvald och dyrbar»;

5 and ye yourselves, as living stones, are built up, a spiritual house, a holy priesthood, to offer up spiritual sacrifices acceptable to God through Jesus Christ.

och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett »heligt prästerskap», som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga för Gud.

6 Wherefore, also, it is contained in the Writing: 'Lo, I lay in Zion a chief corner-stone, choice, precious, and he who is believing on him may not be put to shame;'

Det heter nämligen på ett ställe i skriften: »Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall icke komma på skam.»

7 to you, then, who are believing [is] the preciousness; and to the unbelieving, a stone that the builders disapproved of, this one did become for the head of a corner,

För eder, I som tron, är stenen alltså dyrbar, men för sådana som icke tro »har den sten som byggningsmännen förkastade blivit en hörnsten»,

8 and a stone of stumbling and a rock of offence — who are stumbling at the word, being unbelieving, — to which also they were set;

som är »en stötesten och en klippa till fall». Eftersom de icke hörsamma ordet, stöta de sig; så var det ock bestämt om dem.

9 and ye [are] a choice race, a royal priesthood, a holy nation, a people acquired, that the excellences ye may shew forth of Him who out of darkness did call you to His wondrous light;

I åter ären »ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk», för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus.

10 who [were] once not a people, and [are] now the people of God; who had not found kindness, and now have found kindness.

I som förut »icke voren ett folk», men nu ären »ett Guds folk», I som »icke haden fått någon barmhärtighet», men nu »haven fått barmhärtighet».

11 Beloved, I call upon [you], as strangers and sojourners, to keep from the fleshly desires, that war against the soul,

Mina älskade, jag förmanar eder såsom »gäster och främlingar» att taga eder till vara för de köttsliga begärelserna, vilka föra krig mot själen.

12 having your behaviour among the nations right, that in that which they speak against you as evil-doers, of the good works having beheld, they may glorify God in a day of inspection.

Och fören en god vandel bland hedningarna, på det att dessa, om de i någon sak förtala eder såsom illgärningsmän, nu i stället, när de skåda edra goda gärningar, må för dessas skull prisa Gud på den dag då han söker dem.

13 Be subject, then, to every human creation, because of the Lord, whether to a king, as the highest,

Varen underdåniga all mänsklig ordning för Herrens skull, vare sig det är konungen, såsom den överste härskaren,

14 whether to governors, as to those sent through him, for punishment, indeed, of evil-doers, and a praise of those doing good;

eller det är landshövdingarna, som ju äro sända av honom för att straffa dem som göra vad ont är och för att prisa dem som göra vad gott är.

15 because, so is the will of God, doing good, to put to silence the ignorance of the foolish men;

Ty så är Guds vilja, att I med goda gärningar skolen stoppa munnen till på oförståndiga och fåkunniga människor.

16 as free, and not having the freedom as the cloak of the evil, but as servants of God;

I ären ju fria, dock icke som om I haden friheten för att därmed överskyla ondskan, utan såsom Guds tjänare.

17 to all give ye honour; the brotherhood love ye; God fear ye; the king honour ye.

Bevisen var man ära, älsken bröderna, »frukten Gud, ären konungen».

18 The domestics! be subjecting yourselves in all fear to the masters, not only to the good and gentle, but also to the cross;

I tjänare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke allenast de goda och milda, utan också de obilliga.

19 for this [is] gracious, if because of conscience toward God any one doth endure sorrows, suffering unrighteously;

Ty det är välbehagligt för Gud, om någon, med honom för ögonen, tåligt uthärdar sina vedervärdigheter, när han får lida oförskylt.

20 for what renown [is it], if sinning and being buffeted, ye do endure [it]? but if, doing good and suffering [for it], ye do endure, this [is] gracious with God,

Ty vad berömligt är däri att I bevisen tålamod, när I för edra synders skull fån uppbära hugg och slag? Men om I bevisen tålamod, när I fån lida för goda gärningars skull, då är detta välbehaglig för Gud.

21 for to this ye were called, because Christ also did suffer for you, leaving to you an example, that ye may follow his steps,

Ty därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår.

22 who did not commit sin, nor was guile found in his mouth,

»Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.

23 who being reviled — was not reviling again, suffering — was not threatening, and was committing himself to Him who is judging righteously,

När han blev smädad, smädade han icke igen, och när han led, hotade han icke, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist.

24 who our sins himself did bear in his body, upon the tree, that to the sins having died, to the righteousness we may live; by whose stripes ye were healed,

Och »våra synder bar han» i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten; och »genom hans sår haven I blivit helade».

25 for ye were as sheep going astray, but ye turned back now to the shepherd and overseer of your souls.

Ty I »gingen vilse såsom får», men nu haven I vänt om till edra själars herde och vårdare.