Song of Solomon 1
Salomos Höga Visa.
2 Kisse he me with the cos of his mouth. For thi tetis ben betere than wyn,
Han kysse mig med sins muns kyssande; ty din bröst äro ljufligare än vin;
3 and yyuen odour with beste oynementis. Thi name is oile sched out; therfor yonge damesels loueden thee.
Att man må lukta din goda salvo; ditt Namn är en utgjuten salva; derföre hafva pigorna dig kär.
4 Drawe thou me after thee; we schulen renne in to the odour of thin oynementis. The kyng ledde me in to hise celeris; we myndeful of thi teetis aboue wyn, schulen make ful out ioye, and schulen be glad in thee; riytful men louen thee.
Drag mig efter dig, så löpe vi; Konungen förde mig in uti sin kammar: Vi fröjde oss, och äre glade öfver dig; vi tänke uppå din bröst mer än uppå vin; de fromme älska dig.
5 Ye douytris of Jerusalem, Y am blak, but fair, as the tabernaclis of Cedar, as the skynnes of Salomon.
Jag är svart, men ganska täck, I Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter.
6 Nyle ye biholde me, that Y am blak, for the sunne hath discolourid me; the sones of my modir fouyten ayens me, thei settiden me a kepere in vyners; Y kepte not my vyner.
Ser icke derefter, att jag så svart är; ty solen hafver bränt mig; mins moders barn vredgas emot mig. Man hafver satt mig till vingårdsvaktersko; men min vingård, den jag hade, bevarade jag icke.
7 Thou spouse, whom my soule loueth, schewe to me, where thou lesewist, where thou restist in myddai; lest Y bigynne to wandre, aftir the flockis of thi felowis.
Säg mig du, den min själ älskar, hvar du beter, hvar du hvilar om middagen; att jag icke skall gå hit och dit, till dina stallbröders hjordar.
8 A! thou fairest among wymmen, if thou knowist not thi silf, go thou out, and go forth aftir the steppis of thi flockis; and feede thi kidis, bisidis the tabernaclis of scheepherdis.
Känner du dig icke, du dägeligasta ibland qvinnor, så gack uppå fårens fotspår, och bet din kid vid herdahusen.
9 Mi frendesse, Y licnede thee to myn oost of knyytis in the charis of Farao.
Jag liknar dig, min kära, vid mitt resigtyg, vid Pharaos vagnar.
10 Thi chekis ben feire, as of a turtle; thi necke is as brochis.
Dina kinder stå ljufliga i spann, och din hals i kedjo.
11 We schulen make to thee goldun ournementis, departid and maad dyuerse with silver.
Vi vilje göra dig gyldene spann med silfdoppor.
12 Whanne the kyng was in his restyng place, my narde yaf his odour.
Då Konungen vände sig hit, gaf min nardus sina lukt.
13 My derlyng is a bundel of myrre to me; he schal dwelle bitwixe my tetis.
Min vän är mig ett knippe af myrrham, det emellan min bröst hänger.
14 My derlyng is to me a cluster of cipre tre, among the vyneres of Engaddi.
Min vän är mig en drufva Copher, uti de vingårdar i EnGedi.
15 Lo! my frendesse, thou art fair; lo! thou art fair, thin iyen ben the iyen of culueris.
Si, min kära, du äst dägelig; dägelig äst du, din ögon äro såsom dufvoögon.
16 Lo, my derling, thou art fair, and schapli; oure bed is fair as flouris.
Si, min vän, du äst dägelig och ljuflig; vår säng grönskas.
17 The trees of oure housis ben of cedre; oure couplis ben of cipresse.
Vår hus bjelkar äro cedreträ; våre sparrar äro cypress.
