Song of Solomon 2
1 I am a flour of the feeld, and a lilye of grete valeis.
»Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»
2 As a lilie among thornes, so is my frendesse among douytris.
»Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»
3 As an apple tre among the trees of wodis, so my derlyng among sones. I sat vndur the shadewe of hym, whom Y desiride; and his fruyt was swete to my throte.
»Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.
4 The king ledde me in to the wyn celer; he ordeynede charite in me.
I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.
5 Bisette ye me with flouris, cumpasse ye me with applis; for Y am sijk for loue.
Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.»
6 His left hond is vndur myn heed; and his riyt hond schal biclippe me.
Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.
7 Ye douytris of Jerusalem, Y charge you greetli, bi capretis, and hertis of feeldis, that ye reise not, nether make to awake the dereworthe spousesse, til sche wole. The vois of my derlyng; lo!
Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill.
8 this derlyng cometh leepynge in mounteyns, and skippynge ouer litle hillis.
Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.
9 My derlyng is lijk a capret, and a calf of hertis; lo! he stondith bihynde oure wal, and biholdith bi the wyndows, and lokith thorouy the latisis.
Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.
10 Lo! my derlyng spekith to me, My frendesse, my culuer, my faire spousesse, rise thou, haaste thou, and come thou;
Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.
11 for wyntir is passid now, reyn is goon, and is departid awei.
Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.
12 Flouris apperiden in oure lond, the tyme of schridyng is comun; the vois of a turtle is herd in oure lond,
Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.
13 the fige tre hath brouyt forth hise buddis; vyneris flourynge han youe her odour. My frendesse, my fayre spousesse, rise thou, haaste thou, and come thou.
Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.
14 My culuer is in the hoolis of stoon, in the chyne of a wal with out morter. Schewe thi face to me, thi vois sowne in myn eeris; for thi vois is swete, and thi face is fair.
Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.»
15 Catche ye litle foxis to vs, that destrien the vyneris; for oure vyner hath flourid.
Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom.
16 My derlyng is to me, and Y am to hym, which is fed among lilies;
Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
17 til the dai sprynge, and schadewis be bowid doun. My derlyng, turne thou ayen; be thou lijk a capret, and a calf of hertis, on the hillis of Betel.
Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.
