Psalms 95

1 Come ye, make we ful out ioie to the Lord; hertli synge we to God, oure heelthe.

Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

2 Bifore ocupie we his face in knowleching; and hertli synge we to him in salmes.

Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

3 For God is a greet Lord, and a greet king aboue alle goddis; for the Lord schal not putte awei his puple.

Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

4 For alle the endis of erthe ben in his hond; and the hiynesses of hillis ben hise.

Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

5 For the see is his, and he made it; and hise hondis formeden the drie lond.

hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

6 Come ye, herie we, and falle we doun bifore God, wepe we bifore the Lord that made vs;

Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

7 for he is oure Lord God. And we ben the puple of his lesewe; and the scheep of his hond.

Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

8 If ye han herd his vois to dai; nyle ye make hard youre hertis.

O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

9 As in the terryng to wraththe; bi the dai of temptacioun in desert. Where youre fadris temptiden me; thei preueden and sien my werkis.

där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

10 Fourti yeer I was offendid to this generacioun; and Y seide, Euere thei erren in herte.

I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

11 And these men knewen not my weies; to whiche Y swoor in myn ire, thei schulen not entre in to my reste.

Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."