Psalms 95

1 Come ye, make we ful out ioie to the Lord; hertli synge we to God, oure heelthe.

Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

2 Bifore ocupie we his face in knowleching; and hertli synge we to him in salmes.

Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

3 For God is a greet Lord, and a greet king aboue alle goddis; for the Lord schal not putte awei his puple.

Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

4 For alle the endis of erthe ben in his hond; and the hiynesses of hillis ben hise.

Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

5 For the see is his, and he made it; and hise hondis formeden the drie lond.

Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

6 Come ye, herie we, and falle we doun bifore God, wepe we bifore the Lord that made vs;

Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

7 for he is oure Lord God. And we ben the puple of his lesewe; and the scheep of his hond.

Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

8 If ye han herd his vois to dai; nyle ye make hard youre hertis.

I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

9 As in the terryng to wraththe; bi the dai of temptacioun in desert. Where youre fadris temptiden me; thei preueden and sien my werkis.

Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

10 Fourti yeer I was offendid to this generacioun; and Y seide, Euere thei erren in herte.

Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

11 And these men knewen not my weies; to whiche Y swoor in myn ire, thei schulen not entre in to my reste.

Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.