Psalms 9
1 In to the ende, for the pryuytees of the sone, the salm of Dauid. Lord, Y schal knouleche to thee in al myn herte; Y schal telle alle thi merueils.
En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.
2 Thou hiyeste, Y schal be glad, and Y schal be fulli ioieful in thee; Y schal synge to thi name.
Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;
3 For thou turnest myn enemy abac; thei schulen be maad feble, and schulen perische fro thi face.
Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.
4 For thou hast maad my doom and my cause; thou, that demest riytfulnesse, `hast set on the trone.
Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
5 Thou blamedist hethene men, and the wickid perischide; thou hast do awei the name of hem in to the world, and in to the world of world.
Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.
6 The swerdis of the enemy failiden in to the ende; and thou hast distried the citees of hem. The mynde of hem perischide with sown;
Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.
7 and the Lord dwellith with outen ende. He made redi his trone in doom; and he schal deme the world in equite,
Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.
8 he schal deme puplis in riytfulnesse.
Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.
9 And the Lord is maad refuyt, `ether help, `to a pore man; an helpere in couenable tymes in tribulacioun.
Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.
10 And thei, that knowen thi name, haue hope in thee; for thou, Lord, hast not forsake hem that seken thee.
Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.
11 Synge ye to the Lord, that dwellith in Syon; telle ye hise studyes among hethene men.
Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.
12 God foryetith not the cry of pore men; for he hath mynde, and sekith the blood of hem.
Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.
13 Lord, haue thou merci on me; se thou my mekenesse of myn enemyes.
Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;
14 Which enhaunsist me fro the yatis of deeth; that Y telle alle thi preisyngis in the yatis of the douyter of Syon.
På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.
15 Y schal `be fulli ioyeful in thin helthe; hethene men ben fast set in the perisching, which thei maden. In this snare, which thei hidden, the foot of hem is kauyt.
Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.
16 The Lord makynge domes schal be knowun; the synnere is takun in the werkis of hise hondis.
Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)
Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)
18 For the foryetyng of a pore man schal not be in to the ende; the pacience of pore men schal not perische in to the ende.
Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.
19 Lord, rise thou vp, a man be not coumfortid; folkis be demyd in thi siyt.
Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.
20 Lord, ordeine thou a lawe makere on hem; wite folkis, that thei ben men.
Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)
