Psalms 89
1 The lernyng of Ethan, Ezraite. I schal synge with outen ende; the mercies of the Lord. In generacioun and in to generacioun; Y schal telle thi treuthe with my mouth.
En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
2 For thou seidist, With outen ende merci schal be bildid in heuenes; thi treuthe schal be maad redi in tho.
Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
3 I disposide a testament to my chosun men; Y swoor to Dauid, my seruaunt,
Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
4 Til in to with outen ende I schal make redi thi seed. And Y schal bilde thi seete; in generacioun, and in to generacioun.
Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
5 Lord, heuenes schulen knouleche thi merueilis; and thi treuthe in the chirche of seyntis.
Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
6 For who in the cloudis schal be maad euene to the Lord; schal be lijk God among the sones of God?
Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
7 God, which is glorified in the counsel of seyntis; is greet, and dreedful ouere alle that ben in his cumpas.
Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
8 Lord God of vertues, who is lijk thee? Lord, thou art miyti, and thi treuthe is in thi cumpas.
Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
9 Thou art Lord of the power of the see; forsothe thou aswagist the stiryng of the wawis therof.
Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
10 Thou madist lowe the proude, as woundid; in the arm of thi vertu thou hast scaterid thin enemyes.
Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
11 Heuenes ben thin, and erthe is thin; thou hast foundid the world, and the fulnesse therof;
Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
12 thou madist of nouyt the north and the see. Thabor and Hermon schulen make ful out ioye in thi name;
Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
13 thin arm with power. Thin hond be maad stidefast, and thi riythond be enhaunsid;
Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
14 riytfulnesse and doom is the makyng redy of thi seete. Merci and treuthe schulen go bifore thi face;
Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
15 blessid is the puple that kan hertli song. Lord, thei schulen go in the liyt of thi cheer;
Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
16 and in thi name thei schulen make ful out ioye al dai; and thei schulen be enhaunsid in thi riytfulnesse.
De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
17 For thou art the glorie of the vertu of hem; and in thi good plesaunce oure horn schal be enhaunsid.
Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
18 For oure takyng vp is of the Lord; and of the hooli of Israel oure kyng.
Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
19 Thanne thou spakist in reuelacioun to thi seyntis, and seidist, Y haue set help in the myyti; and Y haue enhaunsid the chosun man of my puple.
På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
20 I foond Dauid, my seruaunt; Y anoyntide hym with myn hooli oile.
Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
21 For myn hond schal helpe him; and myn arm schal conferme hym.
Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
22 The enemye schal no thing profite in him; and the sone of wickidnesse schal not `ley to, for to anoye him.
Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
23 And Y schal sle hise enemyes fro his face; and Y schal turne in to fliyt hem that haten hym.
Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
24 And my treuthe and mercy schal be with him; and his horn schal be enhaunsid in my name.
Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
25 And Y schal sette his hond in the see; and his riyt hoond in flodis.
Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
26 He schal inwardli clepe me, Thou art my fadir; my God, and the vptaker of myn heelthe.
Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
27 And Y schal sette him the firste gendrid sone; hiyer than the kyngis of erthe.
Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
28 With outen ende Y schal kepe my merci to hym; and my testament feithful to him.
Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
29 And Y schal sette his seed in to the world of world; and his trone as the daies of heuene.
Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
30 Forsothe if hise sones forsaken my lawe; and goen not in my domes.
Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
31 If thei maken vnhooli my riytfulnessis; and kepen not my comaundementis.
Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
32 I schal visite in a yerde the wickidnessis of hem; and in betyngis the synnes of hem.
Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
33 But Y schal not scatere my mercy fro hym; and in my treuthe Y schal not anoye hym.
Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
34 Nethir Y schal make vnhooli my testament; and Y schal not make voide tho thingis that comen forth of my lippis.
Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
35 Onys Y swoor in myn hooli;
Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
36 Y schal not lie to Dauid, his seed schal dwelle with outen ende.
Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
37 And his trone as sunne in my siyt, and as a perfit mone with outen ende; and a feithful witnesse in heuene.
Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
38 But thou hast put awei, and hast dispisid; and hast dilaied thi crist.
Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
39 Thou hast turned awei the testament of thi seruaunt; thou madist vnhooli his seyntuarie in erthe.
Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
40 Thou distriedist alle the heggis therof; thou hast set the stidefastnesse therof drede.
Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
41 Alle men passynge bi the weie rauyschiden him; he is maad schenschipe to hise neiyboris.
Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
42 Thou hast enhaunsid the riythond of men oppressinge him; thou hast gladid alle hise enemyes.
Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
43 Thou hast turned awei the help of his swerd; and thou helpidist not hym in batel.
Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
44 Thou destriedist him fro clensing; and thou hast hurtlid doun his seete in erthe.
Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
45 Thou hast maad lesse the daies of his time; thou hast bisched him with schenschip.
Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
46 Lord, hou longe turnest thou awei in to the ende; schal thin ire brenne out as fier?
Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
47 Bithenke thou what is my substaunce; for whether thou hast ordeyned veynli alle the sones of men?
Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
48 Who is a man, that schal lyue, and schal not se deth; schal delyuere his soule fro the hond of helle? (Sheol h7585)
Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
49 Lord, where ben thin elde mercies; as thou hast swore to Dauid in thi treuthe?
Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
50 Lord, be thou myndeful of the schenschipe of thi seruauntis, of many hethene men; whiche Y helde togidere in my bosum.
Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
51 Whiche thin enemyes, Lord, diden schenschipfuli; for thei dispisiden the chaungyng of thi crist.
Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
52 Blessid be the Lord with outen ende; be it don, be it don.
Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
