Psalms 81
1 To the ouercomer in the pressours of Asaph. Make ye fulli ioye to God, oure helpere; synge ye hertli to God of Jacob.
För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
2 Take ye a salm, and yyue ye a tympan; a myrie sautere with an harpe.
Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
3 Blowe ye with a trumpe in Neomenye; in the noble dai of youre solempnite.
Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4 For whi comaundement is in Israel; and doom is to God of Jacob.
Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
5 He settide that witnessing in Joseph; whanne he yede out of the lond of Egipt, he herde a langage, which he knew not.
Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
6 He turnede a wei his bak fro birthens; hise hondis serueden in a coffyn.
Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
7 In tribulacioun thou inwardli clepidist me, and Y delyuerede thee; Y herde thee in the hid place of tempest, Y preuede thee at the water of ayenseiyng.
»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
8 My puple, here thou, and Y schal be witnesse ayens thee;
I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
9 Israel, if thou herist me, a fresche God schal not be in thee, and thou schalt not worschipe an alien god.
Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
10 For Y am thi Lord God, that ladde thee out of the lond of Egipt; make large thi mouth, and Y schal fille it.
Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
11 And my puple herde not my vois; and Israel yaue not tente to me.
Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
12 And Y lefte hem aftir the desiris of her herte; thei schulen go in her fyndyngis.
Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
13 If my puple hadde herde me; if Israel hadde go in my weies.
Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
14 For nouyt in hap Y hadde maad low her enemyes; and Y hadde send myn hond on men doynge tribulacioun to hem.
O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
15 The enemyes of the Lord lieden to hym; and her tyme schal be in to worldis.
Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
16 And he fedde hem of the fatnesse of whete; and he fillide hem with hony of the stoon.
De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
