< Psalms 78 >
1 The lernyng of Asaph. Mi puple, perseyue ye my lawe; bowe youre eere in to the wordis of my mouth.
En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
2 I schal opene my mouth in parablis; Y schal speke perfite resouns fro the bigynnyng.
Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
3 Hou grete thingis han we herd, aud we han knowe tho; and oure fadris. telden to vs.
Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
4 Tho ben not hid fro the sones of hem; in anothir generacioun. And thei telden the heriyngis of the Lord, and the vertues of hym; and hise merueilis, whyche he dide.
det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
5 And he reiside witnessyng in Jacob; and he settide lawe in Israel. Hou grete thingis comaundide he to oure fadris, to make tho knowun to her sones;
Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
6 that another generacioun knowe. Sones, that schulen be born, and schulen rise vp; schulen telle out to her sones.
Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
7 That thei sette her hope in God, and foryete not the werkis of God; and that thei seke hise comaundementis.
Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
8 Lest thei be maad a schrewid generacioun; and terrynge to wraththe, as the fadris of hem. A generacioun that dresside not his herte; and his spirit was not bileued with God.
Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
9 The sones of Effraym, bendinge a bouwe and sendynge arowis; weren turned in the dai of batel.
Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
10 Thei kepten not the testament of God; and thei nolden go in his lawe.
De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
11 And thei foryaten hise benefices; and hise merueils, whiche he schewide to hem.
De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
12 He dide merueils bifore the fadris of hem in the loond of Egipt; in the feeld of Taphneos.
Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
13 He brak the see, and ledde hem thorou; and he ordeynede the watris as in a bouge.
Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
14 And he ledde hem forth in a cloude of the dai; and al niyt in the liytnyng of fier.
Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
15 He brak a stoon in deseert; and he yaf watir to hem as in a myche depthe.
Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
16 And he ledde watir out of the stoon; and he ledde forth watris as floodis.
Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
17 And thei `leiden to yit to do synne ayens hym; thei excitiden hiye God in to ire, in a place with out water.
Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
18 And thei temptiden God in her hertis; that thei axiden meetis to her lyues.
De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
19 And thei spaken yuel of God; thei seiden, Whether God may make redi a bord in desert?
Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20 For he smoot a stoon, and watris flowiden; and streemys yeden out in aboundaunce. Whether also he may yyue breed; ether make redi a bord to his puple?
Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
21 Therfor the Lord herde, and delaiede; and fier was kindelid in Jacob, and the ire of God stiede on Israel.
Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
22 For thei bileueden not in God; nether hopiden in his heelthe.
eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
23 And he comaundide to the cloudis aboue; and he openyde the yatis of heuene.
Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
24 And he reynede to hem manna for to eete; and he yaf to hem breed of heuene.
han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
25 Man eet the breed of aungels; he sent to hem meetis in aboundance.
Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
26 He turnede ouere the south wynde fro heuene; and he brouyte in bi his vertu the weste wynde.
Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
27 And he reynede fleischis as dust on hem; and `he reinede volatils fethered, as the grauel of the see.
Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
28 And tho felden doun in the myddis of her castels; aboute the tabernaclis of hem.
han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
29 And thei eeten, and weren fillid greetli, and he brouyte her desire to hem;
Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
30 thei weren not defraudid of her desier. Yit her metis weren in her mouth;
Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
31 and the ire of God stiede on hem. And he killide the fatte men of hem; and he lettide the chosene men of Israel.
då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
32 In alle these thingis thei synneden yit; and bileuede not in the merueils of God.
Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
33 And the daies of hem failiden in vanytee; and the yeeris of hem faileden with haste.
Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
34 Whanne he killide hem, thei souyten hym; and turneden ayen, and eerli thei camen to hym.
När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
35 And thei bithouyten, that God is the helper of hem; and `the hiy God is the ayenbier of hem.
De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
36 And thei loueden hym in her mouth; and with her tunge thei lieden to hym.
och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
37 Forsothe the herte of hem was not riytful with hym; nethir thei weren had feithful in his testament.
Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
38 But he is merciful, and he schal be maad merciful to the synnes of hem; and he schal not destrie hem. And he dide greetli, to turne awei his yre; and he kyndelide not al his ire.
Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
39 And he bithouyte, that thei ben fleische; a spirit goynge, and not turnynge ayen.
Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
40 Hou oft maden thei hym wrooth in desert; thei stireden hym in to ire in a place with out watir.
Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
41 And thei weren turned, and temptiden God; and thei wraththiden the hooli of Israel.
Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
42 Thei bithouyten not on his hond; in the dai in the which he ayen bouyte hem fro the hond of the trobler.
De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
43 As he settide hise signes in Egipt; and hise grete wondris in the feeld of Taphneos.
då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
44 And he turnede the flodis of hem and the reynes of hem in to blood; that thei schulden not drynke.
Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
45 He sente a fleisch flie in to hem, and it eet hem; and he sente a paddok, and it loste hem.
han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
46 And he yaf the fruytis of hem to rust; and he yaf the trauels of hem to locustis.
Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
47 And he killide the vynes of hem bi hail; and the moore trees of hem bi a frost.
han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
48 And he bitook the beestis of hem to hail; and the possessioun of hem to fier.
han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
49 He sente in to hem the ire of his indignacioun; indignacioun, and ire, and tribulacioun, sendingis in bi iuel aungels.
Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
50 He made weie to the path of his ire, and he sparide not fro the deth of her lyues; and he closide togidere in deth the beestis of hem.
Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
51 And he smoot al the first gendrid thing in the lond of Egipt; the first fruytis of alle the trauel of hem in the tabernaclis of Cham.
Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
52 And he took awei his puple as scheep; and he ledde hem forth as a flok in desert.
Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
53 And he ledde hem forth in hope, and thei dredden not; and the see hilide the enemyes of hem.
Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
54 And he brouyte hem in to the hil of his halewyng; in to the hil which his riythond gat. And he castide out hethene men fro the face of hem; and bi lot he departide to hem the lond in a cord of delyng.
Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
55 And he made the lynagis of Israel to dwelle in the tabernaclis of hem.
Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
56 And thei temptiden, and wraththiden heiy God; and thei kepten not hise witnessyngis.
Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
57 And thei turneden awei hem silf, and thei kepten not couenaunt; as her fadris weren turned in to a schrewid bouwe.
de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
58 Thei stiriden him in to ire in her litle hillis; and thei terriden hym to indignacioun of her grauen ymagis.
De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
59 God herde, and forsook; and brouyte to nouyt Israel greetli.
Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
60 And he puttide awei the tabernacle of Sylo; his tabernacle where he dwellide among men.
Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
61 And he bitook the vertu of hem in to caitiftee; and the fairnesse of hem in to the hondis of the enemye.
han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
62 And he closide togidere his puple in swerd; and he dispiside his erytage.
Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
63 Fier eet the yonge men of hem; and the virgyns of hem weren not biweilid.
Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
64 The prestis of hem fellen doun bi swerd; and the widewis of hem weren not biwept.
Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
65 And the Lord was reisid, as slepynge; as miyti greetli fillid of wiyn.
Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
66 And he smoot hise enemyes on the hynderere partis; he yaf to hem euerlastyng schenschipe.
Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
67 And he puttide awei the tabernacle of Joseph; and he chees not the lynage of Effraym.
Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
68 But he chees the lynage of Juda; he chees the hil of Syon, which he louede.
Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
69 And he as an vnicorn bildide his hooli place; in the lond, which he foundide in to worldis.
Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
70 And he chees Dauid his seruaunt, and took hym vp fro the flockis of scheep; he took hym fro bihynde scheep with lambren.
Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
71 To feed Jacob his seruaunt; and Israel his eritage.
Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
72 And he fedde hem in the innocens of his herte; and he ledde hem forth in the vndurstondyngis of his hondis.
Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.