Psalms 77
1 `To the ouercomere on Yditum, `the salm of Asaph. With my vois Y criede to the Lord; with my vois to God, and he yaf tent to me.
För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
2 In the dai of my tribulacioun Y souyte God with myn hondis; in the nyyt `to fore hym, and Y am not disseyued. Mi soule forsook to be coumfortid;
På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
3 Y was myndeful of God, and Y delitide, and Y was exercisid; and my spirit failide.
Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
4 Myn iyen bifore took wakyngis; Y was disturblid, and Y spak not.
Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
5 I thouyte elde daies; and Y hadde in mynde euerlastinge yeeris.
Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
6 And Y thouyte in the nyyt with myn herte; and Y was exercisid, and Y clensid my spirit.
Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
7 Whether God schal caste awei with outen ende; ether schal he not lei to, that he be more plesid yit?
Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
8 Ethir schal he kitte awei his merci into the ende; fro generacioun in to generacioun?
Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
9 Ethir schal God foryete to do mercy; ethir schal he withholde his mercies in his ire?
Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
10 And Y seide, Now Y bigan; this is the chaunging of the riythond of `the hiye God.
Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
11 I hadde mynde on the werkis of the Lord; for Y schal haue mynde fro the bigynnyng of thi merueilis.
Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
12 And Y schal thenke in alle thi werkis; and Y schal be occupied in thi fyndyngis.
jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
13 God, thi weie was in the hooli; what God is greet as oure God?
Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
14 thou art God, that doist merueilis. Thou madist thi vertu knowun among puplis;
Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
15 thou ayenbouytist in thi arm thi puple, the sones of Jacob and of Joseph.
Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
16 God, watris sien thee, watris sien thee, and dredden; and depthis of watris weren disturblid.
Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
17 The multitude of the soun of watris; cloudis yauen vois.
Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
18 For whi thin arewis passen; the vois of thi thundir was in a wheel. Thi liytnyngis schyneden to the world; the erthe was moued, and tremblid.
Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
19 Thi weie in the see, and thi pathis in many watris; and thi steppis schulen not be knowun.
Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
20 Thou leddist forth thi puple as scheep; in the hond of Moyses and of Aaron.
Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
