Psalms 73
1 `The salm of Asaph. God of Israel is ful good; to hem that ben of riytful herte.
En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
2 But my feet weren moued almeest; my steppis weren sched out almeest.
Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
3 For Y louede feruentli on wickid men; seynge the pees of synneris.
ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
4 For biholdyng is not to the deth of hem; and stidefastnesse in the sikenesse of hem.
Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
5 Thei ben not in the trauel of men; and thei schulen not be betun with men.
De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
6 Therfore pride helde hem; thei weren hilid with her wickidnesse and vnfeithfulnesse.
Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
7 The wickidnesse of hem cam forth as of fatnesse; thei yeden in to desire of herte.
Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
8 Thei thouyten and spaken weiwardnesse; thei spaken wickidnesse an hiy.
De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
9 Thei puttiden her mouth in to heuene; and her tunge passide in erthe.
Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
10 Therfor my puple schal be conuertid here; and fulle daies schulen be foundun in hem.
därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
11 And thei seiden, How woot God; and whether kunnyng is an heiye, `that is, in heuene?
Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
12 Lo! thilke synneris and hauynge aboundance in the world; helden richessis.
Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
13 And Y seide, Therfor without cause Y iustifiede myn herte; and waischide myn hoondis among innocentis.
Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
14 And Y was betun al dai; and my chastisyng was in morutidis.
jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
15 If Y seide, Y schal telle thus; lo! Y repreuede the nacioun of thi sones.
Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
16 I gesside, that Y schulde knowe this; trauel is bifore me.
När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
17 Til Y entre in to the seyntuarie of God; and vndurstonde in the last thingis of hem.
till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
18 Netheles for gilis thou hast put to hem; thou castidist hem doun, while thei weren reisid.
Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
19 Hou ben thei maad into desolacioun; thei failiden sodeynli, thei perischiden for her wickidnesse.
Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
20 As the dreem of men that risen; Lord, thou schalt dryue her ymage to nouyt in thi citee.
Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
21 For myn herte is enflaumed, and my reynes ben chaungid;
När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
22 and Y am dryuun to nouyt, and Y wiste not.
då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
23 As a werk beeste Y am maad at thee; and Y am euere with thee.
Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
24 Thou heldist my riythond, and in thi wille thou leddist me forth; and with glorie thou tokist me vp.
Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
25 For whi what is to me in heuene; and what wolde Y of thee on erthe?
Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
26 Mi fleische and myn herte failide; God of myn herte, and my part is God withouten ende.
Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
27 For lo! thei that drawen awei fer hem silf fro thee, `bi deedli synne, schulen perische; thou hast lost alle men that doen fornycacioun fro thee.
Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
28 But it is good to me to cleue to God; and to sette myn hope in the Lord God. That Y telle alle thi prechyngis; in the yatis of the douyter of Syon.
Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
