Psalms 73
1 `The salm of Asaph. God of Israel is ful good; to hem that ben of riytful herte.
En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
2 But my feet weren moued almeest; my steppis weren sched out almeest.
Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
3 For Y louede feruentli on wickid men; seynge the pees of synneris.
Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
4 For biholdyng is not to the deth of hem; and stidefastnesse in the sikenesse of hem.
Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
5 Thei ben not in the trauel of men; and thei schulen not be betun with men.
De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
6 Therfore pride helde hem; thei weren hilid with her wickidnesse and vnfeithfulnesse.
Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
7 The wickidnesse of hem cam forth as of fatnesse; thei yeden in to desire of herte.
De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
8 Thei thouyten and spaken weiwardnesse; thei spaken wickidnesse an hiy.
De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
9 Thei puttiden her mouth in to heuene; and her tunge passide in erthe.
Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
10 Therfor my puple schal be conuertid here; and fulle daies schulen be foundun in hem.
Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
11 And thei seiden, How woot God; and whether kunnyng is an heiye, `that is, in heuene?
Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
12 Lo! thilke synneris and hauynge aboundance in the world; helden richessis.
Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
13 And Y seide, Therfor without cause Y iustifiede myn herte; and waischide myn hoondis among innocentis.
Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
14 And Y was betun al dai; and my chastisyng was in morutidis.
Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
15 If Y seide, Y schal telle thus; lo! Y repreuede the nacioun of thi sones.
Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
16 I gesside, that Y schulde knowe this; trauel is bifore me.
Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
17 Til Y entre in to the seyntuarie of God; and vndurstonde in the last thingis of hem.
Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
18 Netheles for gilis thou hast put to hem; thou castidist hem doun, while thei weren reisid.
Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
19 Hou ben thei maad into desolacioun; thei failiden sodeynli, thei perischiden for her wickidnesse.
Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
20 As the dreem of men that risen; Lord, thou schalt dryue her ymage to nouyt in thi citee.
Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
21 For myn herte is enflaumed, and my reynes ben chaungid;
Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
22 and Y am dryuun to nouyt, and Y wiste not.
Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
23 As a werk beeste Y am maad at thee; and Y am euere with thee.
Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
24 Thou heldist my riythond, and in thi wille thou leddist me forth; and with glorie thou tokist me vp.
Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
25 For whi what is to me in heuene; and what wolde Y of thee on erthe?
När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
26 Mi fleische and myn herte failide; God of myn herte, and my part is God withouten ende.
Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
27 For lo! thei that drawen awei fer hem silf fro thee, `bi deedli synne, schulen perische; thou hast lost alle men that doen fornycacioun fro thee.
Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
28 But it is good to me to cleue to God; and to sette myn hope in the Lord God. That Y telle alle thi prechyngis; in the yatis of the douyter of Syon.
Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
