Psalms 66
1 To the victorie, the song of salm.
För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
2 Al the erthe, make ye ioie hertli to God, seie ye salm to his name; yyue ye glorie to his heriyng.
lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
3 Seie ye to God, Lord, thi werkis ben dredeful; in the multitude of thi vertu thin enemyes schulen lie to thee.
Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
4 God, al the erthe worschipe thee, and synge to thee; seie it salm to thi name.
Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
5 Come ye and se ye the werkis of God; ferdful in counseils on the sones of men.
Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
6 Which turnede the see in to drie lond; in the flood thei schulen passe with foot, there we schulen be glad in hym.
Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
7 Which is Lord in his vertu withouten ende, hise iyen biholden on folkis; thei that maken scharp be not enhaunsid in hem silf.
Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
8 Ye hethen men, blesse oure God; and make ye herd the vois of his preising.
Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
9 That hath set my soule to lijf, and yaf not my feet in to stiryng.
ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
10 For thou, God, hast preued vs; thou hast examyned vs bi fier, as siluer is examyned.
Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
11 Thou leddist vs in to a snare, thou puttidist tribulaciouns in oure bak;
du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
12 thou settidist men on oure heedis. We passiden bi fier and water; and thou leddist vs out in to refreschyng.
du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
13 I schal entre in to thin hous in brent sacrifices; Y schal yelde to thee my vowis,
Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
14 which my lippis spaken distinctly. And my mouth spake in my tribulacioun;
dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
15 Y shal offre to thee brent sacrificis ful of merowy, with the brennyng of rammes; Y schal offre to thee oxis with buckis of geet.
Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
16 Alle ye that dreden God, come and here, and Y schal telle; hou grete thingis he hath do to my soule.
Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
17 I criede to hym with my mouth; and Y ioyede fulli vndir my tunge.
Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
18 If Y bihelde wickidnesse in myn herte; the Lord schal not here.
Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
19 Therfor God herde; and perseyuede the vois of my bisechyng.
Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
20 Blessid be God; that remeued not my preyer, and `took not awei his merci fro me.
Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
