Psalms 38
1 `The salm of Dauid, to bythenke on the sabat. Lord, repreue thou not me in thi strong veniaunce; nether chastice thou me in thin ire.
En psalm av David; till åminnelse.
2 For thin arowis ben fitchid in me; and thou hast confermed thin hond on me.
HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
3 Noon helthe is in my fleisch fro the face of thin ire; no pees is to my boonys fro the face of my synnes.
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
4 For my wickidnessis ben goon ouer myn heed; as an heuy birthun, tho ben maad heuy on me.
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
5 Myn heelid woundis weren rotun, and ben brokun; fro the face of myn vnwisdom.
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
6 I am maad a wretche, and Y am bowid doun til in to the ende; al dai Y entride sorewful.
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
7 For my leendis ben fillid with scornyngis; and helthe is not in my fleisch.
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
8 I am turmentid, and maad low ful greetli; Y roride for the weilyng of myn herte.
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
9 Lord, al my desire is bifor thee; and my weilyng is not hid fro thee.
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
10 Myn herte is disturblid in me, my vertu forsook me; and the liyt of myn iyen `forsook me, and it is not with me.
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
11 My frendis and my neiyboris neiyiden; and stoden ayens me. And thei that weren bisidis me stoden afer;
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
12 and thei diden violence, that souyten my lijf. And thei that souyten yuels to me, spaken vanytees; and thouyten gilis al dai.
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
13 But Y as a deef man herde not; and as a doumb man not openynge his mouth.
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
14 And Y am maad as a man not herynge; and not hauynge repreuyngis in his mouth.
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
15 For, Lord, Y hopide in thee; my Lord God, thou schalt here me.
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
16 For Y seide, Lest ony tyme myn enemyes haue ioye on me; and the while my feet ben mouyd, thei spaken grete thingis on me.
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
17 For Y am redi to betyngis; and my sorewe is euere in my siyt.
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
18 For Y schal telle my wickidnesse; and Y schal thenke for my synne.
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
19 But myn enemyes lyuen, and ben confermed on me; and thei ben multiplyed, that haten me wickidli.
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
20 Thei that yelden yuels for goodis, backbitiden me; for Y suede goodnesse.
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
21 My Lord God, forsake thou not me; go thou not awei fro me.
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
22 Lord God of myn helthe; biholde thou in to myn help.
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
