Psalms 38
1 `The salm of Dauid, to bythenke on the sabat. Lord, repreue thou not me in thi strong veniaunce; nether chastice thou me in thin ire.
En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
2 For thin arowis ben fitchid in me; and thou hast confermed thin hond on me.
Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
3 Noon helthe is in my fleisch fro the face of thin ire; no pees is to my boonys fro the face of my synnes.
Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
4 For my wickidnessis ben goon ouer myn heed; as an heuy birthun, tho ben maad heuy on me.
Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
5 Myn heelid woundis weren rotun, and ben brokun; fro the face of myn vnwisdom.
Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
6 I am maad a wretche, and Y am bowid doun til in to the ende; al dai Y entride sorewful.
Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
7 For my leendis ben fillid with scornyngis; and helthe is not in my fleisch.
Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
8 I am turmentid, and maad low ful greetli; Y roride for the weilyng of myn herte.
Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
9 Lord, al my desire is bifor thee; and my weilyng is not hid fro thee.
Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
10 Myn herte is disturblid in me, my vertu forsook me; and the liyt of myn iyen `forsook me, and it is not with me.
Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
11 My frendis and my neiyboris neiyiden; and stoden ayens me. And thei that weren bisidis me stoden afer;
Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
12 and thei diden violence, that souyten my lijf. And thei that souyten yuels to me, spaken vanytees; and thouyten gilis al dai.
Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
13 But Y as a deef man herde not; and as a doumb man not openynge his mouth.
Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
14 And Y am maad as a man not herynge; and not hauynge repreuyngis in his mouth.
Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
15 For, Lord, Y hopide in thee; my Lord God, thou schalt here me.
Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
16 For Y seide, Lest ony tyme myn enemyes haue ioye on me; and the while my feet ben mouyd, thei spaken grete thingis on me.
Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
17 For Y am redi to betyngis; and my sorewe is euere in my siyt.
Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
18 For Y schal telle my wickidnesse; and Y schal thenke for my synne.
Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
19 But myn enemyes lyuen, and ben confermed on me; and thei ben multiplyed, that haten me wickidli.
Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
20 Thei that yelden yuels for goodis, backbitiden me; for Y suede goodnesse.
Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
21 My Lord God, forsake thou not me; go thou not awei fro me.
Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
22 Lord God of myn helthe; biholde thou in to myn help.
Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
