Psalms 27
1 To Dauid. The Lord is my liytnyng, and myn helthe; whom schal Y drede? The Lord is defendere of my lijf; for whom schal Y tremble?
Av David. HERREN är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas?
2 The while noiful men neiyen on me; for to ete my fleischis. Myn enemyes, that trobliden me; thei weren maad sijk and felden doun.
När de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, då stappla de själva och falla, mina motståndare och fiender.
3 Thouy castels stonden togidere ayens me; myn herte schal not drede. Thouy batel risith ayens me; in this thing Y schal haue hope.
Om ock en här lägrar sig mot mig, så fruktar ändå icke mitt hjärta; om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg.
4 I axide of the Lord o thing; Y schal seke this thing; that Y dwelle in the hows of the Lord alle the daies of my lijf. That Y se the wille of the Lord; and that Y visite his temple.
Ett har jag begärt av HERREN, därefter traktar jag: att jag må få bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, för att skåda HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel.
5 For he hidde me in his tabernacle in the dai of yuelis; he defendide me in the hid place of his tabernacle.
Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskärmar mig i sitt tjäll, han för mig upp på en klippa.
6 He enhaunside me in a stoon; and now he enhaunside myn heed ouer myn enemyes. I cumpasside, and offride in his tabernacle a sacrifice of criyng; Y schal synge, and Y schal seie salm to the Lord.
Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda jublets offer, jag vill sjunga till HERRENS ära och lovsäga honom.
7 Lord, here thou my vois, bi which Y criede to thee; haue thou merci on me, and here me.
Hör, o HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig.
8 Myn herte seide to thee, My face souyte thee; Lord, Y schal seke eft thi face.
Mitt hjärta förehåller dig ditt ord: »Söken mitt ansikte.» Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag;
9 Turne thou not awei thi face fro me; bouwe thou not awei in ire fro thi seruaunt. Lord, be thou myn helpere, forsake thou not me; and, God, myn helthe, dispise thou not me.
fördölj icke ditt ansikte för mig. Driv icke bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp; förskjut mig icke, övergiv mig icke, du min frälsnings Gud.
10 For my fadir and my modir han forsake me; but the Lord hath take me.
Nej, om än min fader och min moder övergiva mig, skall HERREN upptaga mig.
11 Lord, sette thou a lawe to me in thi weie; and dresse thou me in thi path for myn enemyes.
Visa mig, HERRE, din väg, och led mig på en jämn stig, för mina förföljares skull.
12 Bitake thou not me in to the soules of hem, that troblen me; for wickid witnessis han rise ayens me, and wickydnesse liede to it silf.
Överlämna mig icke åt mina ovänners vilja; ty mot mig uppstå falska vittnen och män som andas våld.
13 I bileue to see the goodis of the Lord; in the lond of `hem that lyuen.
Ja, jag tror förvisso att jag skall få se HERRENS goda i de levandes land.
14 Abide thou the Lord, do thou manli; and thin herte be coumfortid, and suffre thou the Lord.
Förbida HERREN, var frimodig och oförfärad i ditt hjärta; ja, förbida HERREN.
