Psalms 2

1 Whi gnastiden with teeth hethene men; and puplis thouyten veyn thingis?

Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?

2 The kyngis of erthe stoden togidere; and princes camen togidere ayens the Lord, and ayens his Crist?

Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:

3 Breke we the bondis of hem; and cast we awei the yok of hem fro vs.

Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.

4 He that dwellith in heuenes schal scorne hem; and the Lord schal bimowe hem.

Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.

5 Thanne he schal speke to hem in his ire; and he schal disturble hem in his stronge veniaunce.

Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.

6 Forsothe Y am maad of hym a kyng on Syon, his hooli hil; prechynge his comaundement.

Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.

7 The Lord seide to me, Thou art my sone; Y haue gendrid thee to dai.

Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.

8 Axe thou of me, and Y schal yyue to thee hethene men thin eritage; and thi possessioun the termes of erthe.

Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.

9 Thou schalt gouerne hem in an yrun yerde; and thou schalt breke hem as the vessel of a pottere.

Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.

10 And now, ye kyngis, vndurstonde; ye that demen the erthe, be lerud.

Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.

11 Serue ye the Lord with drede; and make ye ful ioye to hym with tremblyng.

Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.

12 Take ye lore; lest the Lord be wrooth sumtyme, and lest ye perischen fro iust waie. Whanne his `ire brenneth out in schort tyme; blessed ben alle thei, that tristen in hym.

Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.