Psalms 147
1 Alleluya. Herie ye the Lord, for the salm is good; heriyng be myrie, and fair to oure God.
Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
2 The Lord schal bilde Jerusalem; and schal gadere togidere the scateryngis of Israel.
Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
3 Which Lord makith hool men contrit in herte; and byndith togidere the sorewes of hem.
Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
4 Which noumbrith the multitude of sterris; and clepith names to alle tho.
Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
5 Oure Lord is greet, and his vertu is greet; and of his wisdom is no noumbre.
Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
6 The Lord takith vp mylde men; forsothe he makith low synneris `til to the erthe.
Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
7 Bifore synge ye to the Lord in knoulechyng; seye ye salm to oure God in an harpe.
Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
8 Which hilith heuene with cloudis; and makith redi reyn to the erthe. Which bryngith forth hei in hillis; and eerbe to the seruice of men.
Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
9 Which yyueth mete to her werk beestis; and to the briddys of crowis clepinge hym.
Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
10 He schal not haue wille in the strengthe of an hors; nether it schal be wel plesaunt to hym in the leggis of a man.
Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
11 It is wel plesaunt to the Lord on men that dreden hym; and in hem that hopen on his mercy.
Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
12 Jerusalem, herie thou the Lord; Syon, herie thou thi God.
Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
13 For he hath coumfortid the lockis of thi yatis; he hath blessid thi sones in thee.
Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
14 Which hath set thi coostis pees; and fillith thee with the fatnesse of wheete.
Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
15 Which sendith out his speche to the erthe; his word renneth swiftli.
Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
16 Which yyueth snow as wolle; spredith abrood a cloude as aische.
Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
17 He sendith his cristal as mussels; who schal suffre bifore the face of his cooldnesse?
Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
18 He schal sende out his word, and schal melte tho; his spirit schal blowe, and watris schulen flowe.
Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
19 Which tellith his word to Jacob; and hise riytfulnessis and domes to Israel.
Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
20 He dide not so to ech nacioun; and he schewide not hise domes to hem.
Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.
