Psalms 139
1 `To victorie, the salm of Dauith. Lord, thou hast preued me, and hast knowe me;
För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
2 thou hast knowe my sitting, and my rising ayen.
Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 Thou hast vndirstonde my thouytis fro fer; thou hast enquerid my path and my corde.
Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
4 And thou hast bifor seien alle my weies; for no word is in my tunge.
Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
5 Lo! Lord, thou hast knowe alle thingis, the laste thingis and elde; thou hast formed me, and hast set thin hond on me.
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
6 Thi kunnyng is maad wondirful of me; it is coumfortid, and Y schal not mowe to it.
En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
7 Whidir schal Y go fro thi spirit; and whider schal Y fle fro thi face?
Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
8 If Y schal stie in to heuene, thou art there; if Y schal go doun to helle, thou art present. (Sheol h7585)
Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
9 If Y schal take my fetheris ful eerli; and schal dwelle in the last partis of the see.
Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10 And sotheli thider thin hond schal leede me forth; and thi riyt hond schal holde me.
så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
11 And Y seide, In hap derknessis schulen defoule me; and the nyyt is my liytnyng in my delicis.
Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
12 For whi derknessis schulen not be maad derk fro thee, aud the niyt schal be liytned as the dai; as the derknessis therof, so and the liyt therof.
så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
13 For thou haddist in possessioun my reines; thou tokist me vp fro the wombe of my modir.
Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
14 I schal knouleche to thee, for thou art magnefied dreedfuli; thi werkis ben wondirful, and my soule schal knouleche ful miche.
Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
15 Mi boon, which thou madist in priuete, is not hyd fro thee; and my substaunce in the lower partis of erthe.
Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16 Thin iyen sien myn vnperfit thing, and alle men schulen be writun in thi book; daies schulen be formed, and no man is in tho.
Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
17 Forsothe, God, thi frendis ben maad onourable ful myche to me; the princeheed of hem is coumfortid ful myche.
Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
18 I schal noumbre hem, and thei schulen be multiplied aboue grauel; Y roos vp, and yit Y am with thee.
Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
19 For thou, God, schalt slee synneris; ye menquelleris, bowe awei fro me.
Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
20 For ye seien in thouyt; Take thei her citees in vanite.
de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
21 Lord, whether Y hatide not hem that hatiden thee; and Y failide on thin enemyes?
Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
22 Bi perfite haterede Y hatide hem; thei weren maad enemyes to me.
Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
23 God, preue thou me, and knowe thou myn herte; axe thou me, and knowe thou my pathis.
Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
24 And se thou, if weie of wickidnesse is in me; and lede thou me forth in euerlastinge wei.
och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
