Psalms 138

1 `To Dauith him silf. Lord, Y schal knouleche to thee in al myn herte; for thou herdist the wordis of my mouth. Mi God, Y schal singe to thee in the siyt of aungels;

Av David. Jag vill tacka dig av allt mitt hjärta; inför gudarna vill jag lovsjunga dig.

2 Y schal worschipe to thin hooli temple, and Y schal knouleche to thi name. On thi merci and thi treuthe; for thou hast magnefied thin hooli name aboue al thing.

Jag vill tillbedja, vänd mot ditt heliga tempel, och prisa ditt namn för din nåd och sanning, ty du har gjort ditt löftesord stort utöver allt vad ditt namn hade sagt.

3 In what euere dai Y schal inwardli clepe thee, here thou me; thou schalt multipli vertu in my soule.

När jag ropade, svarade du mig; du gav mig frimodighet, och min själ fick kraft.

4 Lord, alle the kingis of erthe knouleche to thee; for thei herden alle the wordis of thi mouth.

HERRE, alla jordens konungar skola tacka dig, när de få höra din muns tal.

5 And singe thei in the weies of the Lord; for the glorie of the Lord is greet.

De skola sjunga om HERRENS vägar, ty HERRENS ära är stor.

6 For the Lord is hiy, and biholdith meke thingis; and knowith afer hiy thingis.

Ja, HERREN är hög, men han ser till det låga, och han känner den högmodige fjärran ifrån.

7 If Y schal go in the myddil of tribulacioun, thou schalt quikene me; and thou stretchidist forth thin hond on the ire of myn enemyes, and thi riyt hond made me saaf.

Om ock min väg går genom nöd, så behåller du mig vid liv; du räcker ut din hand till värn mot mina fienders vrede, och din högra hand frälsar mig.

8 The Lord schal yelde for me, Lord, thi merci is with outen ende; dispise thou not the werkis of thin hondis.

HERREN skall fullborda sitt verk för mig. HERRE, din nåd varar evinnerligen; övergiv icke dina händers verk.